Ordet för medveten närvaro,
Mindfulness,
Som vi hittar i de gamla buddhistiska suttorna,
Ordet på Pali,
Är sati.
Och översatt i svenska så är det här ordet sati,
Minne.
Och jag tänkte att vi i den här meditationen skulle titta på denna väldigt viktiga aspekt av meditation lite noggrannare
och hur vi med hjälp av minne kommer djupare in i meditation.
Så hitta en bekväm position.
Tillåt ögonen att sluta som om man nästan håller på att somna.
Vi kommer inleda med en liten avslappning i kroppen.
Börja med att låta panna i ögonen,
Slappna av.
Släpp panna i ögonen.
Kinder och käke.
Tungan får bli bred och svalget slappnar av.
Nacken får slappna av.
Bara släpp axlarna.
Lägg märke till behaget som uppsnår när vi släppnar av från axlarna,
Ner i armarna och in i händerna.
Skulderblad och hela ryggen får släppna av ända nere i svanken och mot rumpan.
Exempelvis sådana här plexus och mag.
Ben och fötter får släppna av.
Till och med hela kroppen får släppna av.
Släpp taget om kroppen.
Du kan föreställa dig att det är som en stor hand,
Antingen runt eller i kroppen,
Som håller om kroppen.
Det är lite grann knuten i kroppen.
Långsamt öppnas den här handen och släpper.
Tyst för dig själv,
Bara säga ja till den här upplevelsen.
Rikta bara ett ja till allt som framträdde.
Ja.
Ja.
Om det finns delar där av obehag,
Kanske delar av nej,
Delar som säger nej,
Försök inte kontrollera dem.
Säg även ja till de här delarna som inte vill.
Säg ja till de delar som säger nej.
Låt ögonen få släppna av.
Släpp ögonen.
Med vänliga ögon bara le in i den här upplevelsen.
Fortsätt bara släppa.
Du vill låta alla förnimmelser att släppna av.
Satsi,
Minne,
När vi mediterar,
Kan användas på flera olika sätt.
Vi märker till att när vi mediterar så vandrar uppmärksamheten automatiskt iväg.
Vi börjar tänka på annat,
Känna annat.
När det här händer så är det ingenting som vi länge märker till.
Men plötsligt så kommer vi på,
Vi minns,
Just det,
Jag skulle ju meditera.
När vi plötsligt minns att just det,
Jag skulle ju meditera.
Och vi kommer tillbaka efter att ha varit förlorade i tankar för en stund.
Så kan vi också minnas,
Försöka lägga märke till det behag som finns här.
Märke till det behag som finns i kroppen när vi slappnar av.
Vi kan komma ihåg de vänliga ögonen,
Ett litet liende.
Det som är vanligt med meditation är att när uppmärksamheten har gått iväg,
När vi kommer tillbaka,
Att det uppstår en frustration.
Vissa av oss kanske rent av skäller på oss själva.
Tänk att jag är dålig meditör,
Jag borde ju kunna bättre.
Det kan vara hjälpsamt att komma ihåg att det här är en automatisk,
Autonom process.
Sinnet vandrar.
Det är ingenting som någon styr.
Och istället tillåta kroppen att få slappna av.
Hitta vänlighet.
Men genom sådana här instruktioner kan vissa ibland uppleva lite grann som
ja,
Jag borde inte slå på mig själv.
Och så slår man på sig själv lite till.
Att man tänker att jag har gjort någonting fel.
Någonting fel när jag kommer tillbaks ifrån att ha varit förlorad i uppmärksamheten.
Men vet om att det också är en automatisk och autonom process.
Den frustrationen som uppstår,
Om den uppstår.
Det är inte du som bestämmer att den ska uppstå.
Det vi kan göra istället är att komma ihåg när vi kommer tillbaka.
Att möta det här ögonblicket med vänlighet och omtanke.
Och att lägga märke till det behag som finns här.
På så vis betingar vi sinnet med hjälp av minne.
Att uppskatta mer och mer att vara här och nu.
Och att det blir mer och mer en automatisk och autonom process.
Försök bara att slappna av.
Och släppa.
Och släppa.
Och släppa.
Plötsligt så kanske handlingen blir tydligare.
När vi mediterar så brukar så småningom just handlingen bli mer och mer framträdande.
Vi kan vila centrum av vår uppmärksamhet i handlingen.
Ska se om det går att lägga märke till handlingen i kroppen.
Handlingen kommer in och kroppen masseras av handlingen.
Det finns ett behag i det.
Som en skön stretch i kroppen.
Och handlingen går ut i kroppen.
Det finns en skön avslappning.
En skön känsla i kroppen för att slappna av.
Se om det går att följa med handlingen.
Hela vägen in och hela vägen ut.
Som om handlingen får vara en enhet av in och ut.
Se om det går att minnas handlingen hela vägen in och hela vägen ut.
Om vi upplever handlingen som inanning och utanning så använder vi minne.
När vi pratar om här och nu så har här och nu en sorts utsträckning i tid.
Ett andetag.
Men den här utsträckningen i tid är ett minne.
Det är skillnad på att vara i den här typen av minnesen.
Det är skillnad från att minnas gamla saker som har hänt i går eller tidigare i vårt liv.
Det vi gör när vi mediterar är att vi jobbar med korttidsminne.
Så fortfarande med handlingen.
Se om det går att lägga märke till att det finns förnyelser i handlingen.
Det finns stretch i kroppen.
I näsan så är det kanske sval på inandningen.
Lite varmare på utandningen.
Kanske kan släppa handlingen som ett minne av in och ut.
Istället bara minnas förnyelserna.
Så fort vi lägger märke till en förnyelse så är det redan ett minne.
Notera för att du ska förstå det som jag säger nu.
Så måste du minnas orden som jag yttrat alldeles nyss.
Och början av det ord som jag yttrar just nu.
Man kanske då skulle tro att meditation skulle handla om att helt släppa alla minnen.
Men kom ihåg att en central del i Buddhas väg,
En del av den åtfalliga vägen,
Är just satt i minne.
En del av den åtfalliga vägen är rätt satt i rätt minne.
Så att minnas som hände igår och sitter och var förlorad i gamla upplevelser är inte rätt minne.
Men när det händer så automatiskt så kommer vi tillbaka så småningom.
Och det är rätt minne.
Att träna upp den delen.
Igen och igen återvända till det här ögonblicket.
Och igen och igen när vi återvänder hit.
Att uppskatta det.
Och när vi är här.
Att minnas det som vi mediterar över,
Till exempel andningen.
Att använda sig av korttidsminnet när vi mediterar.
Och att det här kan vara en process där vi minns snabbare och snabbare förnymrelser.
Eller förnymrelser som händer mer och mer och mer alldeles nyss.
I slut finns det inte längre någon inandning eller utandning kvar.
I slut finns det inte längre någon andning kvar.
Det finns bara ordlösa förnymrelser som är borta lika snabbt som de kommer.
Och vi kommer djupare och djupare in i stillhet.
Så kom tillbaks till kroppen och släppandningen.
Och märke till hur kroppen känns just nu.
Kom ihåg de vänliga ögonen.
Och jag undrar hur skulle det vara om vi under resten av dagen eller kvällen.
Om vi inte kunde göra det här.
Om vi igen och igen bara kunde komma tillbaks.
Vi kommer ihåg att komma tillbaks till kroppen och tillåta den att slappna av det.
Hur skulle dagen te sig?
Och hur skulle det vara om den närmsta veckan också kunde vara på det sättet?
Igen och igen.
Få komma ihåg.
Komma in i kroppen.
Kom ihåg de vänliga ögonen.
Och kom ihåg att släppa.
Och släppa.
Och släppa.
När du känner dig redo så kan du öppna ögonen.
Så vill jag tacka för den här meditationen.
