Det här är en förlåtelsemeditation som är inspirerad av en hawaiiansk meditation som heter Hoponopono.
Du kommer att utföra den mitt emot en spegel,
Antingen ståendes eller sittandes.
Meditationen är tänkt till att programmera om våra invanda tankemönster.
Undvik att analysera vad du säger eller vad du hör,
Utan helt enkelt låt processen få verka genom dig och se vad utkomman blir efter du gjort den här övningen.
Meditationen utförs med fördel när du har en liten stund för dig själv framför spegeln.
Kanske kan det vara i badrummet innan du går in och duschar,
Eller vid något tillfälle under dagen då du behöver fylla på dina egna depåer.
Se till att du kan befinna dig på en plats där du är ostörd och där du kan landa i stillhet med dig själv.
Ställ eller sätt dig ungefär 20 cm från en spegel.
När du har hittat din position kan du börja med att sluta dina ögon.
Tillåt axlarna att sjunka ner och magen att slappna av.
Käkarna släpper sig till grepp och undersök hela kroppen så att den kan stå stadigt och bekvämt en liten stund.
Fäst din uppmärksamhet vid näsan och börja känna luftens genomströmning in genom näsan som fyller kroppen.
Lägg märke till luften som strömmar ut lite varmare och hur du kan ta in den lite kyligare luften in och ut genom näsan.
Härifrån kan du sakta öppna dina ögon och börja ta in spegelbilden av ditt ansikte.
Se om du kan objektivt och öppet bara ta in det du ser utan att värdera det.
Som ett oskyldigt barn som bara observerar utan att döma det du ser.
Titta in i reflektionen av dina ögon och välj ut det öga som drar till sig uppmärksamheten mest.
Bara låt din blick vila där den landar och stanna där.
Fortsätt att bara observera utan att värdera och upprepa.
Tyst efter mig.
Jag är ledsen för att jag dömer dig så hårt.
För att jag inte kan låta dig vara utan att ständigt försöka förändra dig.
Jag är ledsen för alla gånger jag sagt åt dig att du är ful.
Att du är fel.
Att du är dålig.
Att du inte duger som du är.
Jag är ledsen för att jag pressar dig så hårt.
Att jag inte låter dig vila så mycket som du egentligen behöver.
Jag är ledsen för att jag inte låter dig vara den du egentligen är.
Förlåt mig för att jag har varit elak mot dig.
För att jag har förnekat dig.
För att jag har missundnat dig,
Dina behov.
Förlåt mig för att jag inte har litat på dig.
Fast du är den enda som egentligen vet hur det är här på riktigt.
Tack för att du alltid har funnits vid min sida.
Att du villkorslöst och tålmodigt stannat vid mig alla tider.
Tack för att du är den du är.
Tack för att du finns.
Och slutligen,
Jag älskar dig.
Jag älskar dig från djupet av hela mitt väsen.
Du är jag och jag är du.
Vi är för evigt enade i den renaste form av kärlek som existerar.
Och upprepa viskandes för dig själv.
Jag är ledsen.
Förlåt mig.
Jag älskar dig.
Jag är ledsen.
Förlåt mig.
Jag älskar dig.
Jag är ledsen.
Förlåt mig.
Jag älskar dig.
Jag är ledsen.
Förlåt mig.
Jag älskar dig.
Ta nu ett djupt andetag in och andas ut.
Och bara se på dig.
Ta in båda dina ögon.
Se och ta in ditt renaste väsen.
Var tillsammans med dig själv.
Andas med dig själv.
Och bara låt den här stunden få ta den tid det tar.
Och när du känner dig klar,
Slupp dina ögon och landa i dig själv.
Tacka dig själv.
Och när du är redo,
Öppna dina ögon och gå vidare med din dag.
