Välkommen.
Mitt namn är Helen.
Dagens tema är tydlighet.
Välj en plats där du lägger dig ner bekväm.
Kanske har du en filt under huvudet,
Kanske en på dig också.
Känner att dina fötter och ben och höft får vila.
Hur hela din överkropp,
Axlar,
Armar,
Händer får vila.
Precis som nacken,
Halsen och hela huvudet.
Där hakan får närma sig ditt bröst en aning så att nacken verkligen får vara en förlängning av ryggraden som den är.
Pannan är alldeles slät.
Kanske är ögonlocken slutna och tungan har fått lov att släppa ifrån gommen.
Tungan har fått lov att släppa från gommen.
För att göra utrymme och plats för ditt andetag för dig.
Du börjar notera hur ditt andetag är i dag.
Var ditt andetag är i dag.
Bara notera ingenting som är bättre eller sämre.
Det är bara olika.
När du vet var och hur ditt andetag är i dag.
Kanske du lägger på en liten paus efter nästa utandetag innan inandetaget tar vid,
Som också avslutas med en paus innan nästa utandetag.
Bara tillåta andetaget att vara långt.
Att tillåta andetaget att flöda in via din munhåla och hals där det är gott om utrymme.
Att tillåta att andetaget hjälper dig in i en avslappning där axlarna bara får sjunka ner mot underlaget där armarna,
Händerna och fingrarna är helt avslappnade.
Hela din kropp är avslappnad och andetaget bara är där det flödar ner genom din hals ner och ut i hela din kropp och ut på vägen ut i utandetaget.
Det får ta plats.
Det får utrymme.
Det ges plats.
Det ges utrymme.
Käkarna är helt avslappnade.
Det bara andas utrymme och plats att göra din röst hörd utrymme och plats att kunna koppla ihop hjärta med hjärna.
Hjärnan med hjärta.
Att tillåta utrymme och plats.
Att det som kommer inifrån är lika viktigt som det som kommer utifrån.
Att det som kommer utifrån är lika viktigt som det som kommer inifrån ger utrymme för tydlighet.
När du tar dina andetag bit för bit landar mjukt ner,
Avslappnat,
Ger plats för dig själv och för din inre blick.
Står du på en alptopp så högt upp du kan komma?
Kanske är det lite snö där under dina fötter.
Allra högst upp på en alptopp och det är bara blå himmel så långt ögat kan nå.
Alldeles klar blå,
Djup blå himmel så långt ögat kan nå.
Det är alldeles fritt och klart.
Det är lite,
Lite kyla i luften.
Bara sådär så att det känns friskt,
Öppet,
Friskt,
Enkelt utrymme åt alla håll.
En klar blå himmel högst upp på en alptopp.
Det är lätt och enkelt.
Det är nästan så att du svävar så lätt,
Så högt.
Så friskt,
Så tydligt,
Så klart,
Så tydligt och enkelt på din alptopp.
Det är bara du och himlen.
Den blåa,
Klara himlen,
Det enkla.
Du tar med dig den lättheten,
Den tydligheten,
Den klarheten.
När du tar dig tillbaks där du är just nu liggandes,
Vilandes ner mot underlaget där andetaget bara är där du är och långsamt kan du börja röra lite på dina fingrar och tår.
Kanske sträcka armarna långt ovanför huvudet och på vägen tillbaks ge dig själv en riktigt stor krav.
Lyfta knäna mot magen,
Krama dem med kanske gunga lite innan du tar dig över på ena sidan som en liten bold och låter din övre arms hand långsamt hjälpa dig och trycka dig tillbaks till en sittande position och väl sittandes kan du låta dina händer mötas framför ditt bröst och kanske har du enkelheten,
Klarheten,
Tydligheten med dig.
Kanske också ett leende innan du tackar dig själv,
Tackar din egna kropp,
Lätthet,
Tydlighet,
Klarhet.
Namaste.
