Hej och varmt välkommen till Mindfulness-podden.
Det här är en meditation för dig som lever med en förändrad kropp.
Kanske efter sjukdom behandling eller under återhämtning.
Ta en stund här och välkomna dig själv och hitta en bekväm position som du vill vara i för den här meditationen.
Du kan vara sittande eller du kan vara liggande.
Se till att ge din kropp stöd.
Kanske vill du ha en filt eller sjal runt omkring dig.
Kanske vill du börja med att låta dina händer vila mjukt på magen.
Eller över hjärtat.
Ta ett långsamt andetag in.
Släpp ut luften genom munnen.
Några gånger till.
Andas in näsan.
Andas ut genom munnen långsamt.
En gång till.
Varje utdanning kan hjälpa dig att mjukna lite,
Att släppa lite.
Och du behöver inte göra på något speciellt sätt just nu.
Du behöver inte prestera.
Du behöver inte göra någonting bra.
Du behöver bara vara här,
Precis som du är.
Börja med att känna underlaget under dig,
Om du sitter det som du sitter på.
Om du ligger det som du ligger på.
Lägg märke till tyngden av din egen kropp.
Kanske finns det delar av kroppen som känns lätta.
Kanske finns det delar av kroppen som känns tunga.
Kanske finns det också områden i kroppen som känns trötta.
Ömma.
Spända.
Eller bara förändrade från hur de brukade vara.
Låt bara allt få finnas utan att försöka förändra något.
Som om att du möter kroppen med nyfikenhet och vänlighet.
Många gånger när vi blir sjuka börjar vi kämpa mot kroppen.
Vi blir besvikna på den,
Vi blir arga på den,
Kanske rädda.
Men just nu behöver vi inte känna.
Vi ska börja lyssna.
Lägg märke till andetaget igen.
Inte för att förändra utan.
Bara för att känna att du lever.
Andetaget kommer.
Andetaget går.
Hela tiden.
Utan att du behöver göra någonting.
Låt nu uppmärksamheten vila vid hjärtat.
Området mitt i bröstet.
Föreställ dig att du andas in och ut genom hjärtat.
Mjukt.
Långsamt och varsamt.
Och tråkade ihjäl.
Hur har jag dig egentligen?
Inte hur borde jag ha det eller hur önskar jag att det vore.
Utan hur det faktiskt är.
Kanske kommer en känsla.
Kanske kommer en tanke.
Kanske ingenting alls.
Allt är välkommen.
Låt nu minnet föra dig till en plats där du har känt dig trygg.
Det kan vara en verklig plats eller en plats som du skapar i fantasi.
Kanske en strand eller en skog.
Ett sommarhus,
Ett berg.
Eller kanske ett varmt rum med levande ljus.
Se den här platsen framför dig.
Lägg märke till färgerna.
Till ljuset.
Temperaturen.
Och ljuden som finns omkring dig.
Föreställ dig att du får vila här.
Helt utan krav.
Du behöver inte förklara dig.
Du behöver inte vara stark.
Du behöver inte hålla ihop.
Här får du bara vila.
På din trygga plats.
Låt dina axlar få sjunka ner från öronen.
Låt käkarna få mjukna.
Magen får mjukna.
Medan du vilar här vill jag att du föreställer dig någon som sitter bredvid dig.
De som ser dig precis som du är.
Någon som inte försöker fixa dig.
Inte försöker förändra dig.
Eller ge dig råd.
Utan bara vara där.
Vara där med värme,
Vänlighet och förståelse.
Kanske är det en person.
Kanske är det ett djur eller någon andlig närvaro.
Känn hur det känns att bli i mött på det här sättet.
Att inte behöva förklara eller prestera.
Utan att bara få vara.
Kanske får du höra några ord.
Kanske du behöver inte bära allt ensam.
Du är mer än din sjukdom.
Du gör så gott du kan.
Låt orden som du får höra just nu bara få landa.
Orden får landa precis som regn som faller mjukt över jorden.
Kanske finns det en sorg i dig.
En sorg över det som förändrats.
Eller en storysam.
.
.
Att det inte blev som du hade tänkt.
Kanske en sorg över den kropp som du en gång hade.
Omsorgen finns där.
Bara låt den få finnas.
Kanske lägg en hand på den kroppsdel du kan känna sorgen.
Du behöver inte skjuta bort den.
Sorgen är ofta kärlekens följeslagare.
Ett tecken på att något är viktigt.
Och bakom den här sorgen,
Bakom den här rädslan,
Bakom ovissheten.
Där finns du.
Och den del av dig som fortfarande är hel.
Som fortfarande är levande.
Som fortfarande är värdefull.
Oavsett vad kroppen går igenom.
Vila en stund här i den känslan.
Du är levande.
Du är värdefull.
Oavsett.
Låt nu din uppmärksamhet återvända till andetag.
Hur luften rör sig in och ut.
Hur kroppen känns mot underlagen.
Innan vi avslutar den här meditationen vill jag bjuda in dig till att lägga en hand över ditt hjärta.
Och om du vill säga tyst för dig själv.
Må jag möta mig själv med vänlighet.
Mår jag få vila.
Må jag känna trygghet.
Må jag komma ihåg att jag är mer än min sjukdom?
Låt dig själv få vara precis där du är.
Den du är.
Ta ett lite djupare andetag.
Kusta ut luften genom munnen.
Och börja långsamt röra på kroppen igen.
Känn livet i kroppen.
Och när du är redo,
Öppna dina ögon igen.
Ta en stund och verkligen tacka dig själv för att du tog dig den här tiden.
För att du stannade upp,
För att du tog hand om dig själv.
Och kom ihåg.
Du behöver inte vara stark hela tiden.
Tusen tack för att du mediterade tillsammans med mig idag.
Vi ses snart igen.
