Välkommen.
Mitt namn är Helene.
Idag är temat Jag är trygg.
Lägg dig ner,
Kanske med en filt under huvudet.
Den filt över dig.
Känn att fötter och ben.
Rygg,
Mage,
Axlar,
Armar,
Händer,
Nacken och ansiktet får stöd.
Släpper tungan från gommen och bara vila ner mot det underlag som du har valt.
Börja med att notera ditt andetag.
Ingenting som är bättre eller sämre,
Bara olika.
Notera vad du känner dig någonstans,
Hur det känns.
Det är inget som är bättre eller sämre,
Bara olika.
När du vet vad ditt andetag är så kanske det är så att du kan försöka ta det hela vägen ner så långt ner du kan i magen,
Hela vägen ner till basen av din ryggrad så långt ner som du kan komma ut.
Andetaget andas ut hela vägen innan andetaget fyller på och ditt fokus får landa där allra längst ner vid din ryggrad.
Och det är där ditt andetag börjar och slutar.
Kanske är det så att det också är en liten paus mellan ut och in och in och ut.
En liten paus mellan utandetaget då inandetaget mellan inandetaget och utandetaget.
Fokuset är där allra längst ner vid basen av din ryggrad,
Allra längst ner och bit för bit blir du tyngre och tyngre ner mot underlaget.
Bit för bit slappnar du av i tår och fötter,
Vader och lov och uppmärksamheten är där längst ner vid basen av din ryggrad.
Andetag för andetag,
Långa,
Djupa andetag,
Tyngre och tyngre ner mot underlaget.
Att bara tillåta kroppen att bli tung ner mot underlaget,
Tillåta hela dig att slappna av,
Tillåta dig att bara vara bit för bit andetag för andetag och uppmärksamheten är där längst ner vid basen av din ryggrad.
Och kanske är det så att du har slutit dina ögon redan.
Kanske är det så att du redan blivit alldeles tung och kanske är det så att för din inre blick öppnar sig en stor skog där solen strålar,
Strilar in mellan gränverket.
Det doftar av mossa och träd och det är alldeles lugnt,
Mjukt,
Doftandes av mossa och träd.
Du står där och bara tar emot,
Bara tar emot mjukheten,
Värmen,
Doften.
Känner mossan som är mjuk under dina fötter.
Ser de stabila träden som stiger upp mot himlen.
Ser de vackra rötterna som borrar sig djupt ner i marken och mossan i olika gröna nyanser som täcker marken.
Du tar in doften,
Lugnet,
Skogen.
Du väljer att sätta dig ner på en stubbe och kanske är det så att ett inre leende börjar att sprida sig i din kropp.
Ett lugnt inre leende och för din inre blick tar du in hela skogen,
Suset i trädtopparna,
Värmen och mossan och doften och lugnet.
När du långsamt vänder tillbaks dit du är just nu,
Där du ligger just nu och känner tyngden ner mot underlaget och kanske är det inre lugna leendet fortfarande kvar.
Ha följt med dig där du ligger med ditt fokus längst ner vid basen av din ryggrad med långa djupa andetak,
Dina andetak.
Så kan du börja röra lite på dina fingrar och lite på dina tår.
Kanske sträcka armarna ovanför huvudet på vägen tillbaks.
Kanske du ger dig själv en riktigt stor kram.
Kanske lyfter du knäna mot magen,
Gunga lite från sida till sida innan du tar dig över på ena sidan och långsamt trycker dig tillbaks till en sittande position.
Väl sittandes kan du låta dina händer landa framför ditt hjärta.
Kanske är det så att du ler så tackar du dig själv.
Tacka din egen kropp.
Jag är trygg.
Namaste.
