Hur skyddar man sig?

Stående meditation "Allt du känner är inte ditt" (2 min inledande prat). Den femte meditationen av sju från retreaten i Kalmar 19/3 2016.

Transcript

På frågan hur skyddar jag mig?

Ibland vill man skydda sig,

Man vill inte alltid vara öppen.

Jag var ju förstås rätt öppen när jag kom hem efter 16 år i kloster,

Det är rätt trygga miljöer,

Man kan vara rätt öppen.

Och då hände sådana här saker hemma som att jag liksom vaknade tidigt och mådde för en gångs skull lite bra,

Gjorde lite yoga,

Drack lite te,

Mediterade lite,

Sätter mig på bussen klockan sju från Knäred till Laholm,

Ska söka socialbidrag,

Har varit hemma i några månader,

Bor i ett litet undantag,

En liten sån minihus i trädgården,

Ett större hus.

Kommer till socialförsäkringskassan,

Ja men ska jag få socialbidrag,

Då måste det vara inskriven på arbetsförmedlingen,

Okej.

Så går jag dit och så fyller jag alla papprerna,

Så får jag möta en arbetsförmedlare.

Och så tittar han på mitt CV och så säger han,

Det ser jättebra ut fram till för 20 år sedan.

Och det var inte det jag skulle berätta,

Nu tappar jag tråden.

Tråden var den att när jag satte mig på den här bussen och skulle åka till Laholm så mådde jag bra.

Och när jag hade suttit på den i en halvtimma så mådde jag inte bra längre.

Och så liksom stämde jag,

Vad är det som händer nu?

Och så småningom så förstod jag att jag hade klivit på en buss i november sjuk på morgonen i Sverige.

Det sitter ungdomar och barn här på väg till skolan,

De ser inte ut att se fram emot det.

Det sitter vuxna på den här bussen som är på väg till jobbet,

De ser inte heller ut att se fram emot det.

Så jag plockade liksom upp andra människors mörker.

Och om ingen någonsin har sagt det så kan man glömma bort det.

Allt du känner är inte ditt.

Ja.

Det kan många av oss känna igen när vi är nära någon som liksom är jobbig att vara nära,

Då kan vi känna hur känsliga vi är.

Så Agnes Luchito igen,

Det var han som lärde oss den här meditationen en gång.

Och på något märkligt sätt så funkar den för mig,

Men jag vet inte vad som händer i andra,

Men never stop trying.

Så det är samma princip som i första meditationen.

Ta med dig det vi fick av Lisette.

Känn dina fotsolor.

Den här mjuka känslan i fotsolorna.

Skanna av att fram och bak bär ungefär samma.

Och var liksom inte rädd för att röra dig lite.

Ibland måste man röra sig ur mittpunkten för att känna var den är någonstans.

Lägg märket i tårna.

Kolla till in- och utsidan av foten.

Tycks på något sätt i jämn vikt.

Jag vet inte om det är Qigong,

Men Agnes Luchito undervisar Qigong så uppmuntrar han en mjuk blick.

Och jag har upptäckt att det är ganska schysst.

Det är som att om den här ögonen får vara mjuka så tenderar fokus att vara någonstans i armlängds avstånd.

Då kan man röra sig genom en turbulent plats eller turbulent miljö.

Här är min sfär.

Jag är mitt fastän jag är bland andra.

Det kan ibland vara skönt att bli påminn om att jag har en sfär.

Och det är ungefär det avståndet som många av oss blir lite obekväma.

Kommer någon närmare än så här så vill jag gärna bli tillfrågad om jag tycker det är okej.

Sen finns det de där som bara kraschar in fredigt och glatt och aldrig frågar någon någonting.

De är där för att vi ska lära oss.

Så jag vet inte.

Mjuk blick funkar för mig.

Det är bara en sån här liten idé.

Som vi gjorde i morse,

Låta knäna vara mjuka.

Känner du dig redo för lite mer intensitet så bara låt dem mjukna ytterligare lite.

Och ge det där med svanskotan en chans till.

Kanske bara börja med att låta den få pendla lite och få din egen känsla för hur det känns.

Det finns erotiska sexuella toner i det.

När svanskotan får fällas ner och peka rakt ner så upplevs det ofta som att genitalierna liksom har en sån här en sån här kärlek.

Då upplevs det ofta som att genitalierna liksom rullar fram lite.

Vi hittar vår inre brasilianer eller något.

Och det är signifikant.

Det är verkligen värt att lägga märke till vad som händer i den rullningen.

Svanskotan pekar bak.

Höfterna håller i,

De kan inte annat.

Svanskotan rullar in,

Pekar neråt.

Då kan höfterna få släppa faktiskt.

Och så upptäcker du att låren blir lite mer laddade.

Och precis som gången innan hur känns det runt bakom genitalierna?

Kan jag förnimma något kring rektum,

Minnet i rektum?

Respektfull öppna uppmärksamheten.

Och ibland kan huvudet bara gå loss och börja säga,

Men det kan jag inte känna någonting.

Det kan bli en låsning.

Mönster.

Försök hitta något mer nyfiket.

Och oskuldsfullt i det.

Vad händer om jag riktar uppmärksamheten dit?

Vad förnimmer jag faktiskt?

Och försök undvika att låta det här bli en bild i huvudet.

Det är lätt hänt att vi tänker på de områdena i huvudet nu.

Försök att låta det vara somatiskt medvetande.

Som faktiskt känner.

Kanske kan du få en känsla för hela höftvaggan.

Bäckenbotten längst ner.

Det är liksom överkroppens fötter.

Jag har till och med sittben i stjärten.

Så man känner ganska tydligt när man sitter på golvet.

Och lite det här med låg fästpunkt.

Så vanligt mönster vi har är att så fort vi känner oss lite pressade,

Hotade så går all energi upp i huvudet.

Hur kan jag lösa det här?

Vad har jag för alternativ?

Det är så värdefullt att bara kunna ha tillgång till gesten och komma ner i kroppen.

Det är ett fantastiskt sätt att få tillgång till lite mer av det där som jag kallar ögonblickets intelligens.

Nästa gång chefen står och skriker om något som han eller hon ville ha gjort i förrgår.

Tänk om vi bara kunde känner jag mina fötter mot marken?

Känner jag kroppens tyngd i fotstolarna?

Och bara vara med dig i tre sekunder,

Fem sekunder.

Så lovar jag att du får tillgång till mer av dina resurser.

Du är mindre benägen att hypnotiseras av de rädda tankarna,

Stressade tankarna.

Du är mer benägen att svara an på ett lite mer ovanligt,

Kreativt,

Vaket sätt.

Och den där platsen nedanför,

Innanför naven,

Checka av den igen.

Känns det inte tillgängligt så andas ut lite extra.

Och i slutet på utandningen så drar sig kanske någonting samma nedanför,

Innanför naven.

Det är en jättefin referens att ha.

När jag står bakom draperiet på scenen och det sitter en massa väntansfulla människor i publiken och jag känner mig liten och nervös,

Då kan man bli väldigt ensam.

Då försöker jag hitta den här platsen,

Andas lite med magen.

Just det här är mitt centrum.

Då blåser jag inte omkull lika lätt.

Låt magen få liksom vara mjuk.

Det kan vara lite svårt att känna den här tantén,

Den här kraftplatsen under,

Innanför naven och magen är spänd.

Känns det som att det är skönhetsidealen och intensiteten med vilka de presenterar.

Och så är det många av oss som har vant oss att hålla in magen lite.

Detta är ögonblicket när magen kan få vara fri.

Känner det surret jag pekar på i händerna?

Hur det rör sig upp i armar?

Säkert känner du av det i underarmarna.

Kanske förnimmer du lite av det i överarmarna.

Ibland kan det kännas ganska blockerat när vi kommer upp till axlarna.

Eller inte.

Det är igen det där lite subtila sättet att lyssna.

Och precis som innan,

För att känna att hela kroppen står något så här balanserat.

Så ge tomrummen mellan halskortorna lite extra plats.

Kanske vänligt himmelskt väsen som mjukt lyfter ditt huvud en liten smula.

Utan att hakan liksom lyfts upp för mycket.

Så det blir en sträckning i övre delen av ryggraden.

Och så kan du känna att det är bröstet och halsen som blir ofta lite tydligare för oss.

Ansiktet och ögon kan få vara mjukt.

Känns det lättare så kan du såklart stänga ögonen också.

Och ge en kort minut just känslan av en hel kropp som står.

Så här känns den här kroppen just nu.

Det är underskattat det här med helheter,

Gestalter.

Att vara i sin kropp.

Människor som inte kan vara i sin kropp.

De blir slavar under sina tankar.

Vänjer vi oss på ett eller annat sätt att vara i kroppen?

Har vi någon annanstans att stå och gå?

När det är cirkus i hjärnkontoret.

Och nu kommer då det här nya inslaget.

Om du tänker dig att du skulle bli attackerad plötsligt en dag.

Och så tänker på hur du skulle reagera om du inte hade något att skydda dig med.

Förmodligen skulle du bara rulla ihop dig som en bälta på marken.

Och rent anatomiskt,

Vad som händer då är att vi skyddar de mjukare delarna av oss.

Och så exponerar vi de grövre,

Mer strukturella delarna av oss.

Och vi börjar med det vi skyddar.

Så skyddar vi ju ansikte och hals.

Venens insider och armarnas.

Händernas insider.

Bålens framsida.

Allt det där som är mjukt och känsligt.

Allt det där som vi tar in livet med.

De där delarna av oss som är bäst på att njuta.

Det är ju till och med så att huvuden rent fysiskt är som mjukast där.

Så lite sådär med fantasin.

Hur skulle det vara om du tänkte att du kunde andas in genom huvuden?

Andades in genom de här mjuka partierna?

Venens insider om du vill.

Men kanske framförallt armarnas och händernas insider.

Bålens framsida.

Hals.

Ansikte.

Som om du liksom tog in livet med varje inandning.

Det här är våra njutningsdelar.

Det här är bitarna som säger ja till livet.

Det här är bitarna som gör oss känsliga.

Sårbara.

Tillgängliga.

Sinnliga.

Och sen på samma sätt.

Tänk dig att vi sedan andas ut genom de andra bitarna.

Och det här är det som vi kallar det.

Att vi andas ut genom de andra bitarna.

Genom det vi exponerar om vi skulle bli attackerade.

Det som är lite grövre vad gäller ytan.

Armarna och händernas utsida.

Nacke,

Bakhuvud,

Rygg.

Och liksom bara vila i det.

I den takten en gång.

En stund.

Jag upptäcker ibland att det hjälper mig att röra armarna mjukt.

Så jag liksom blir påmind vad jag är i min andning.

Det är förstås frivilligt.

Vad jag hoppas på är att du ska få lite känsla för hur de skiljer sig åt.

De här två delarna av dig.

Du har vissa ytor som säger ja.

Tar in livet väldigt fullödigt.

Och du har andra ytor som kan säga nej.

De här grövre ytorna.

Ryggtavlan,

Skuldrena.

Hals,

Nacke,

Eller nacke,

Bakhuvud.

Armarna och händernas utsida.

Där kan säga nej.

Det är liksom strukturellt.

Det håller oss uppe.

Det är som att vi är i en kärlek.

Det vore förstås hemskt att bara vara en känslig yta.

Vi kan hjälpa och bli påmind om att vi har något bakom oss.

Vi har något som skyddar oss bakom oss.

Någonting som ger oss struktur.

Och som i vilket ögonblick som helst är beredd att stänga till.

Skydda det som är känsligt.

Det som ditt ja och ditt nej.

Om du vill så lägg till det för dig själv när du andas.

Rinnandningen kan vara ett ja genom alla de känsliga delarna.

Utandningen kan vara ett nej.

Ett tillstängande.

Genom de grövre partierna.

Det är lite konstig övning.

Du kanske fastnar i att jag inte känner det.

Det är lugnt.

Men säkert känner du igen det här med ja och nej.

Det är viktigt att ha ett friskt både ja och nej.

Kan vi inte säga nej så blir vårt ja lite trehågsigt.

Kan vi inte säga ja så blir vårt nej lite automatiskt och lässigt.

Ibland när jag ska försöka verka intelligent så blandar jag in freudiansk psykologi här.

Och påminner om Carl Jung.

Han med kollektiva arketyper ni vet.

Två kollektiva arketyper som han talar i människorsjälen.

Det var krigaren,

Krigarinnan och älskaren,

Älskarinnan.

Älskaren,

Älskarinnans naturliga plats är förstås i trädgården.

Men för att älska,

Älska,

Hinna i arketypen.

Den energin i oss.

Det är jag som kan njuta.

För att det ska funka friskt.

Så måste det finnas någon som vaktar trädgården.

Någon som står vid grinden.

Och det gör förstås krigaren,

Krigarinnan.

Och det funkar för mig,

Den påminnelsen.

Krigaren är mer det här som jag har bakom mig.

Det som skyddar.

Och älskaren är förstås det som kan njuta.

Det som är känsligt.

Och alldeles strax så sätter vi oss.

Och bara ta den sista minuten eller två och marinera lite.

Kan du i din kropp på något sätt relatera till vad jag har sagt?

Kan du på något sätt känna att det finns de här två aspekterna?

Ett ja och ett nej.

Något som kan njuta,

Något som kan skydda.

Något som kan ta in och något som håller på att avstånda eller lämnar ifrån sig.

Och i din egen takt,

Utan att släppa det som du har med dig nu,

Så sätt den.

Reviews

💪❣️

💖🙏

🙏🙏

Du är grym! Din röst gör mig lugn på ett kick.❤

Tack mycket fin meditation. Jag gjorde den liggandes. Tack 🤍🌟💫

Tack! Att grunda mig blir tydligare med denna meditation. 🙏🏼

Inspirerande! Tack🙏

Grymt Brjörn! Upplever att denna guidning precis gav mig fler verktyg för att hålla integritet.