Känner du ibland som att du försöker hantera livet,
Istället för att leva det?
Vad som än fick dig att stänga dörren till ditt inre eller vem det var som sa till dig att du inte har rätt att känna?
Kom ihåg att det här var ett misstag.
Allt det här förnekandet om vem du egentligen är.
När vi föddes var vi perfekta.
Sen skulle vi uppfostras.
Och när vi upplevde vår djupaste hjärtesorg var det kanske ingen som sa att det är tillåtet att känna allt.
Istället fick vi lära oss att dämpa,
Att förneka och att överge oss själva.
Att fördöma smärtan istället för att ge den plats.
Så att den kan lämna oss.
Jag vill att du förstår att det här var ett misstag.
Helt enkelt för att ingen visste bättre.
Men nu vet vi att våra hjärtan är här för att tala till oss.
Våra hjärtan ber oss om kärkfull uppmärksamhet.
Inte övergivenhet.
Så istället för att smärta enbart är en källa till lidande kan vi göra den till en väg.
För att väcka inte bara vårt hjärtas utan faktiskt hela vårt nervsystems medfödda förmåga till läkning.
Så låt oss ge oss själva tillåtelse just nu till att börja lyssna på rösten från vårt innersta.
Och finna frihet genom att hedra vårt briljanta och invecklade system av känslighet.
Oavsett vad som fick dig att lämna ditt hjärtas frö.
Att glömma vem du egentligen är.
Oavsett vem det var som sa till dig att du inte får.
Kom ihåg att det här var en olyckshändelse.
Allt det här förnekandet om vilka vi egentligen är.
För så länge som vi fortfarande andas så har vi möjlighet att ställa allt till rätta.
Så nu om du inte redan har gjort det.
Slut dina ögon.
Tillbringa en stund här och känn hur din kropp andas.
Känn att du är vid liv.
Lägg märke till var i kroppen du känner andningen mest.
Kanske är det i halsen,
I bröstkorgen eller längre ner i magen.
Kanske känns det framförallt i dina näsborrar.
Börja att långsamt förlänga ditt andetag.
Och bara försiktigt se om du kan sänka takten i din utandning.
Utan ansträngning,
Ge bara små knappt märkbara justeringar för varje andetag.
Rikta uppmärksamheten till pausen mellan din inandning och din utandning.
Det lilla glappet mellan din utandning och din inandning.
Utforska möjligheten att förlänga det här avståndet.
Bara en liten bit.
Mjukhet är verkligen nyckeln här.
Så var uppmärksam på om det är någonstans i din kropp som du upplever en anspänning.
Och låt den delen slappna av med andningen istället.
Nu släpp kontrollen över andningen och låt den återgå till sin egen rytm.
Jag vill be dig att lägga båda händerna över ditt hjärta.
Och börja öppna för dig själv i den här stunden.
Öppna ditt hjärta för mina ord och upprepa dem tyst eller högt efter mig.
Jag tillåter alla mina känslor att vara en del av mig.
Inte frånkopplade mig.
Jag tillåter visdomen i min trasighet och känslor av avskyldighet.
Att hjälpa mig att omfamna mitt ömma hjärta.
Jag kommer att ge såren och minnen av svek plats.
Och hålla den platsen när smärtan kommer.
Jag kommer att sitta med obehaget och lyssna.
Så att ångesten har möjlighet att lämna mig genom dörren till min närvaro.
Så här frigör jag mig från upprepande.
När du fastnar i tvivel eller rädsla.
När gammal smärta dyker upp och kräver din uppmärksamhet.
Ta handen mot ditt hjärta.
Böj försiktigt huvudet mot dig.
Känn hur din kropp andas.
Låt allt komma som det vill.
Vi behöver inte kämpa mot oss själva längre.
Vi har tillåtelse att vara de vi är.
Oavsett om vi skriker och fäktar.
Det är så här vi vill bli älskade.
Så det här kära du är hur vi lär oss att älska först oss själva.
