Det har sett olika ut inom livet.
När du var ett litet barn kanske du med oskyldiga ögon såg på omvärlden som en fantastisk plats full av möjligheter.
Du sökte trygghet hos vuxna,
Hos gosedjur.
Du drömde om framtiden,
När du skulle vara stor och få stanna uppe hur länge du ville.
När du skulle jobba som det där drömyrket.
Oj vad bra livet skulle vara då.
Sedan kom livet böljande och ditt perspektiv skiftade.
Det ständiga sökandet fortsatte.
Bekräftelse,
Kärlek,
Lycka,
Trygghet.
Vi lärde oss från samhället att vi hittar det i tillräckligt mycket pengar.
En partner eller många,
Många vänner.
Om vi bara pressar oss lite till.
Om vi tackar ja även när vi vill säga nej.
Om vi köper mycket saker,
Har bra hud och tränar mycket.
Då har vi nått det där vi så tidigt strävade efter.
Lycka.
Och det gör också att vi oroar oss när vi inte är där,
Så som omvärlden säger oss är hur vi lyckas.
När vi vill ha ett jobb vi älskar,
Men som inte ger oss högvis med pengar.
När vi trivs bra ensamma och hämtar som mest energi med en bok i soffan.
När vi inte vill ha en partner.
Då är det något fel på oss.
Vad säger det om oss?
Vi har letat utåt så länge.
För det är så barnet lärt sig att göra.
Vi tror att det definierar oss.
Vårt värde.
Vi väntar på att någonting utifrån ska göra allt bra igen.
Vi väntar på att någon annan ska komma och rädda oss.
Jag vill att vi backar ett steg.
Om du inte redan blundar kan du sluta ögonen nu.
Sänk axlarna och ta några djupa andetag.
Känn för varje andetag hur du landar där du sitter just nu.
Under dina slutna ögonlock vill jag att du ser dig själv som barn.
Kanske är det en bild,
Dig själv i rörelse eller en känsla.
Där är du,
Underbara barn.
Den där oskyldiga personen som med stora ögon såg på nutid och framtid utan bitterhet.
Där världen var en fantasifull plats med färgsprakande möjligheter.
Vad lätt du var där,
Älskade barn.
Vem var du då?
Sträck ut en hand till ditt inre barn.
Ge barnet ett leende.
Andas nu en stund med barnet framför dig och fundera på om det finns någonting du vill säga till barnet.
Eller andas en stund tillsammans i tystnad.
Ta nu ytterligare en stund och passa på att berätta för barnet om du hittat något du vill säga.
Låt nu mina ord vandra genom din kropp,
Genom dina slutna ögonlock,
Genom din mentalt utsträckta hand och rakt till dig som barn.
Jag har inte glömt dig.
Jag ser dig fortfarande.
Jag är stolt över dig.
Jag älskar dig.
Och du,
Älskade barn,
Behöver inte tjäna en viss summa pengar för att jag ska älska dig.
Och jag blir glad om du är precis så som du själv vill.
Jag finns här för dig.
Inse att det där barnet,
Barnet som du vill skydda,
Hålla,
Älska,
Är du.
Ni är samma person.
Du är barnet som gått genom livet.
Du har mer erfarenheter,
Mer kunskap och en annan yta.
Men där,
Inuti dig,
Där finns fortfarande du.
Kärnan.
Och den du sträcker ut handen till,
Som du ömt blickar mot under ögonlocken,
Är du.
Det du väntar på,
Det du ständigt söker efter,
Som ska stötta dig,
Rädda dig och göra att allt blir bra igen.
Finns redan.
Du har redan någon som följt dig genom hela ditt liv.
Som har funnits eller kan finnas där och säga att du är tillräcklig.
Någon som kan säga att jag älskar dig och jag kommer aldrig glömma dig.
När något känns läskigt,
Stort och nytt kommer jag stå med dig och se dig.
Jag kommer att höra din oro.
Jag kommer att lyssna.
Och jag kommer att ta tiden till att försöka förstå.
Jag kommer hålla dig i handen.
Och jag kommer vara snäll mot dig.
Ibland har vi gått förbi oss själva.
Sett oss i spegeln och direkt pekat ut bristerna.
Sånt vi vill ändra.
Vi har mått dåligt utan att göra ansträngningen att känna efter över vad.
Vi kan se på oss själva i spegeln och le åt personen som blickar tillbaka.
Vi kan älska varje väck i vår hud,
Varje rynka,
Varje grop.
Och inse att vi har dem för att vi lever.
För att vi låter oss leva.
Vi kan älska våra tafatta försök i vardagen.
Skratta över hur vi gör bort oss ibland.
För att sedan tryggt luta oss mot oss själva.
Vi kan fortfarande söka efter fler vänner,
Ett välbetalt jobb,
En hudvårdsrutin eller prylar.
Men det är skillnad på att göra det för att vi vill och har ett intresse för det.
Än för att vi känner att vi behöver det för att räcka till.
Vi behöver det inte.
Vi har alltid oss själva.
Du har alltid dig själv.
Även i svåra stunder så kommer du finnas kvar och kämpa.
Lägg en hand på bröstet och en på magen.
Och ge dig själv som vuxen och barn en mjuk kram.
Sitt så eller låt händerna falla ner igen och ta en stund med dig själv.
Andas och var med dig själv.
Känn lugnet falla över dig.
Tryggheten i att du alltid finns där för dig själv.
Den trognaste vännen,
Kärleken man kan ha.
Och när du nu ger dig ut i livet och söker efter sånt du finner ett intresse i.
Gör det från och med nu för er skull.
Du och barnet.
Släpp pressen och inse att du inte behöver det för att vara tillräcklig eller måste.
Du behöver det för att du vill.
Lägg armarna om dig en sista gång för nu.
Och ge dig en stor kram.
Andas in.
Och sucka ut luften.
Tack för den här stunden.
