Du sluter dina ögon,
Miljön runt om dig mattas ut och försvinner i ett böljande dis.
Ljuden dämpas och ljuset avtar.
Du lämnar försiktigt den värld som du är van vid.
Du känner dig trygg med det.
Du känner dig nyfiken på vart du ska.
Din kropp öppnar upp sig,
Redo att möta något nytt.
Ett sus av vind genom löv letar sig fram till dina öron.
Svagt rassel som böljar,
Stegrar och sjunker i volym.
Samtidigt som du märker hur luft blåser genom ditt hår.
Du känner hur du går.
Du promenerar i ett lugnt tempo över ett ojämnt men fast underlag.
Marken under dina fötter är kompakt men sviktar lätt under dina sulor.
På dina vandrarkängor som traskar obehindrat längs en upptrampad skogsstig.
Över rötter och stenar,
Genom vindsuset hör du små fåglar kvittra glatt.
Omkring dig sträcker korta knuppiga björkar ut sig åt alla håll.
De späda vårgröna bladen själver i den svala vinden.
Ovanför trädtopparna får du se ett kargt fjällmassiv torna upp sig mot den blåa himlen.
Här och var strövar stackmål sakta fram över dig där du går.
Du ser silhuetten av en rovfågel som högt där uppe svävande spanar ut över vidderna.
Du stannar upp ett ögonblick och följer en studerande med blicken innan du fortsätter din vandring.
Dina steg är fulla av energin och du nästan studsar fram över fjällstigen.
I din ena hand håller du en vandringsstav som du tar spjärn med när det behövs.
Staven har du själv täljt och format av en trädgren som du hittat vid en tidigare utflykt.
Nu har du den alltid med dig när än du beger dig ut på vandring.
Längst upp på staven där din hand greppar får du täljt av barken och noggrant slipat greppytan slät och len.
Du känner det uppvärmda,
Mjuka träd perfekt forma sig i din handflata.
Du följer stigens kuperade bana och märker hur det börjar slötta lite uppåt.
Trots stigningen märker du hur dina muskler är fulla av ork.
Du behöver knappt anstränga dig så får du syn på något vitt i ögonvrån liggandes till blåbärsriset in till en stenhäll en bit bort från stigen.
Du stannar upp och inser att det är ett stort renhorn som vilar på bergmossen.
Du ler för dig själv,
Tar några kliv bort till stenhällen och hukar dig ner över ditt fynd.
Långsamt för du fingertopparna längs det släta hornets yta,
Över dess böljande former och taggar.
Du undrar för dig själv om hornets forna ägare befinner sig någonstans i närheten när du hör ett svagt avlägset brölande.
Du tittar upp i den riktning som ljudet kommit från men ser bara en vägg av fjällbjörkar.
Du lägger tillbaka hornet på marken och fortsätter vandringen.
Fjällfåglarna kvittrar och skogslukterna letar sig in i dina näsborrar.
Det luktar jord och mörkert trä.
Du följer den sluttande skogsstigen uppåt och börjar så svagt ana ljudet av ett pålande från någonstans längre fram.
Samtidigt märker du hur träden börjar glesas ut.
Ju längre upp du kommer susen i löven försvinner långsamt bakom dig och en tystnad sänker sig.
Fjällvitterna sträcker ut sig åt alla håll.
Bergkammar,
Dalar och sluttningar.
Du har passerat den sista krokiga björken som utgör trädgränsen.
Stannar du till bredvid den,
Varsamt lägger du din hand på dess damm och för handflaten över den skravliga barken.
Du ler och klappar björken några gånger för att visa din respekt och värdnad över trädets beständighet och livskraft.
Sen fortsätter du vid stiga sluttningen som nu täcks med låga buskar,
Ris och mossor.
Pålandet blir starkare och starkare.
Och strax ser du en fåra leta sig ner längs bergsidan.
Där fåran möter din stig och blänker bäckens lekande vatten i solljuset.
Det ser så rent och friskt ut.
Efter några sista steg är du uppe vid den lilla ficka i vegetationen där bäcken skapat en fåra genom stigen och sin väg ner för slanten.
Här finns några stora sittvänliga stenar så du slår dig ner på en,
En som ligger precis vid vattnet och tar ett djupt andetag.
Den sköna vilan rinner längs din rygg ner i skönt behag och din puls saktar ner.
Trofyllt lugn sprider sig i din kropp samtidigt som en törst gör sig påmind.
Du plockar fram en vackert snidad träkåsa ur din ryggsäck och lutar dig fram över bäcken.
Smidigt för du kåsan in där bäcken gör ett språng över en sten och du fångar enkelt upp det kalla vattnet.
På ett par sekunder är kåsan fylld och du för den mot dina torra läppar till isande vattnet rinner ner i din strupe och det gör en rysning genom din varma kropp.
Du har aldrig druckit något så friskt och törstsläckande.
Du känner hur en ny pighet väcks i dig.
Glatt visslar du en kort truddelut medan du lägger tillbaka den tömda kåsan i ryggsäcken och plockar fram din mattermos som du förberett tidigare på förmiddagen.
Den knäller till i gummit när du skruvar av locket och en aromfylld dust ångar upp i ditt ansikte en lukt av potatis och stekt fläsk.
Fyller dina näsborrar och ett doft kurr bubblar fram i din mage.
Du känner hungen och suget efter mat och för raskt ner din träsked i det ljusgula potatismoset.
Du placerar skedens innehåll varsom på tungan för moset smälter ner i gomen och halsen.
Det är så gott med sin sötma och sälta i perfekt harmoni med varandra.
Där sitter du en lång stund och njuter av maten medan du blickar ut över det vackra fjälllandsskapet.
Då ser du silhuetten av en ståtlig,
Ren,
Sakta vandra över en bergskam ett par kilometer bort.
Det är som en magnifik tavla som målar sig själv framför dina ögon.
Du ler för dig själv när du upptäcker att renen bara verkar ha ett horn.
Du känner dig så tacksam för den obeskrivliga skönheten i utsikten och att du fått bilden av renen för evigt inväddad i ditt minne.
Tacksam för det behagliga vädret med sin värmande sol och sina lekande vindar.
Tacksam för det rena och livgivande vattnet i bäcken som pålar så glatt in till dig.
Tacksam för tystnaden och den ensamhet som just nu fyller upp dig med hopp och energi som en behållare fylls med livselixir.
Du känner dig fri och obunden som om du kunde korsa tid och rum i ett ögonblink som om du och fjällkedjorna var samma vuxna i ålder och storlek.
Att ni var ett.
Du känner mod,
Modpumpa i dina blodådror.
Fylla dig med styrka och med kompetens.
Känne dig mäktig och odödlig,
Laddad med upptäckarglädje.
Med dessa stillande tankar svävande i ditt huvud försvinner fjällbäcken långsamt bort.
Ljuden dämpas,
Pålandet mattas ut.
Du transporteras långsamt tillbaka till din ursprungliga tillvaro.
Men du vet,
Du vet att du när som helst kommer kunna återvända till fjällbäcken när helst du behöver.
Så vänta den där på dig.
