Du sluter dina ögon.
Miljön runt om dig mattas ut och försvinner i ett böljande dis.
Ljuden dämpas och ljuset avtar.
Du lämnar försiktigt den värld som du är van vid.
Du känner dig trygg med det.
Du känner dig nyfiken på vart skap öppnar upp sig.
Redo att möta något nytt.
Du behåller ögonen stängda och noterar hur varm luft rör sig längs med dina ben.
Ett svagt vinddrag,
Knappt märkbart,
Smeker huden och ovansidan av smalbenen.
Du känner att du ligger på rygg ovanpå en stabil yta.
Fast och ojämne.
Laget är inte kallt men heller inte varmt.
Det har samma temperatur som din kropp.
Du känner den välbekanta,
Trygga doften av uppvärmt trä.
Den behagliga luften rör sig upp över din överkropp.
Dina armar i ditt ansikte.
Ett svagt ljud når dina öron av vatten.
Ljudet växer sig starkare.
Du hör att det kommer från under den plats där du ligger.
Du kan även ana vindens sus i trätoppar någonstans bakom dig.
Ett kvillrande dyker upp.
Ett sprött och glatt kvitter som cirkulerar ovanför ditt huvud innan det försvinner bort mot trädshuset.
Du känner igen melodin.
Du vet vilken fågel som sjunger på det sättet.
Bofinken.
Du ler för dig själv.
Samtidigt som en ljummen vind omsluter dig och för med sig en fläkt av sommarsjö.
Lukten som sjöar er ifrån sig sommartid.
Du hör det förföriska viskandet av vass som vajar på dina båda sidor.
Du sträcker ut din högra arm och låter fingertopparna stryka över underlaget.
Det är hårt,
Oregelbundet,
Ådrat men lent.
Du känner igen känslan från när du brukar föra din hand över ett vindbitet trädäck.
Du förstår att det är på ett sådant som du nu ligger och lyssnar på Bofinkens sång.
På vindshuset och vattnets lekfulla kluckande.
Då och då kan du även ana ett svagt knisslande som något skavde emot träd.
Du känner att surret från en fluga letar sig fram till där du ligger.
Den cirkulerar några sekunder innan den slutligen sätter sig på din utsträckta hand.
Du känner hur det kittlar på höden när den letar sig runt på ovansidan av handen och du låter den hållas.
Du känner dig glad just din hand att landa på.
Så gläntar du försiktigt på ögonlocken och det starka himmelsblåljuset letar sig in i dina ögon.
Det har en jämn,
Lenhyad nyans och sträcker sig åt alla håll.
Så ligger du en stund och bara låter tankarna sväva.
Upp i det oändligt blåa så bubblar det rätt som det är fram en vitalitet i dina muskler och du sätter dig upp framför ögonen.
Du ser en stor insjö ut sig.
Blågrått guppande vatten som glittrar bländande av solens varma skimmer.
Du följer studerande på en svattenlinje och ser hur den skiftar från strandvass till klippor,
Från plättar av äng till blandskog och från berg till sjö.
Till blonda strandrömsor.
Slutligen landar ditt synfält på den lilla nötta brygga där du nu sitter.
Bredvid guppar en gammal eka av trä på vattnet.
Angjord med en tamp i ena bryggpålen.
Det är den som ligger och gnisslar emellanåt.
Mot bryggans sida är smutsig och ser välanvänd ut men fortfarande hel och oskad.
Knopen är välknuten.
Du tänker att det är en ordningsam båtägare som fäst båten här.
Du tittar bakåt mot land på trädungarna och fälten bakom dig men ser ingen annan här förutom en gul fjäril som fladdrar lätt över gräset.
Du hasar dig fram på rumpan till kanten av trädäcket och låter dina bara ben dingla ner.
Tårnar når precis vattenytan och en sval frisk ilning sprider sig från fotspetsen upp över benen.
Det är ljuvligt att låta sjön svalka och din soluppvärmda kropp.
Du svänger med benen fram och tillbaka så att det skvätter.
Du skrattar till och tar ett djupt andetag.
Du känner dig så tacksam för att du får vila i den här sjön medan sommarens underbara väder omfamnar dig.
Du känner dig tacksam för det varma solskenet som sprider sitt ljus över allt runt omkring dig.
Du känner dig också tacksam för de ljumma vindarna,
Det svalkande vattnet,
För bofinkens sång och för den här lugna,
Trivsamma bryggan som bär upp dig och skänker dig en så skön ås.
En känsla av vila och fullständig avkomning.
Det rör ut sig i din kropp och du känner hur du sjunker till ro på bryggkanten med ögonen vilande på horisonten.
En känsla av sommarledighet och mild eufori får dig att dra en tyst suck av belåtenhet.
Med dessa stillande tankar svävande i ditt huvud försvinner bryggan långsamt bort,
Ljuden dämpas och kluckandet mattas ut.
Du transporteras långsamt tillbaka till din ursprungliga tillvaron.
Du vet att du när som helst kommer kunna återvända det här helst du behöver.
Vänta den där på dig.
