Så välkommen att landa in här tillsammans med alla som är med idag.
Alla fantastiska,
Vackra själar som du har runt dig.
Och inte bara nu för att du ser dem,
Utan för att det är så mycket som är runt dig hela tiden.
Så slut dina ögon och känn in istället för att se.
Jag har en vän till mig som har givit mig en tröja där det står på,
Som hon har tryckt upp själv.
Blunda så ser du bättre.
Det är så sant.
Så slut ögonlocken.
Och bara känn in gemenskapen som du är i här just nu.
Och att den här gemenskapen som vi alltid har runt omkring oss,
Att vi aldrig är ensamma.
Jag kan välja att vara själv,
Men du är aldrig ensam.
Du är hållen,
Du är buren,
Du blir informerad,
Du blir guidad.
Så ju mer du vågar släppa taget,
Låta dina knutna nävar få slappna av och bli öppna händer,
Ju mer kommer du upptäcka,
Ju starkare insikter får du och ju mer kommer du att bli den du på riktigt är.
Att våga kliva ut i din fulla,
Fulla kraft.
Och där,
På den resan,
Så är det nödvändigt,
Säger jag,
Det är nödvändigt att våga göra misstag.
För hur ska du annars kunna lära dig om du hela tiden ska leva ett kontrollerat liv?
För att i misstagen så är lärande,
Och livet är ett lärande,
Från början till slut,
Från början till slut.
Så kan du känna hur kroppen mjuknar,
Hur andetaget smörjer dig likt olja på insidan.
Så bara låt andetaget få smörja.
Och prova på nu och känn hur det känns att vara hållen.
Genom att du släpper taget ännu mer och landar in i underlaget som du har under dig.
Och där,
Precis där,
Där är moder jord och fångar upp dig.
I sin varma,
Mjuka,
Trygga famn,
Där fångar hon dig.
Så du kan vila,
Slappna av.
Och släppa allt du har med måsten och görande och planering.
Så bara slappna av.
Kanske du kan bli ännu lite tyngre.
Ta hjälp av utandetaget för att släppa taget.
För att släppa tankar.
När du är på din resa genom livet så är det så inprogrammerat i dig.
Att ge bort din kraft.
Att inte lita på dig själv,
Dina förmågor.
Att inte lita på din intention.
Och din intention är själens röst.
Men ditt älskade lilla mind,
Ditt ego.
Har blivit så van att styra dig.
Att skydda dig från omvärlden för vad andra ska tycka och tänka om dig.
Att skydda dig för att inte göra de här små misstagen som får dig att lära.
Så jag tycker att det är dags att börja lyfta på lite stenar.
Lite stenar som är just saker som,
Och tillfällen där du ger bort din kraft.
Så se framför dig att du är på en strand med massor av stenar,
Olika storlekar,
Stora som små.
Och de här stenarna,
Några av dem,
Är just situationer,
Tankar,
Saker i ditt liv som gör att du tappar kraften.
Så när du tittar dig runt bland stenarna kan du se någonting de symboliserar,
Olika saker.
Någon situation,
Någonting som gör att du lätt tappar din kraft.
Och du kanske till en början kan tycka att,
Men det gör inte jag.
Men jag lovar,
Det finns alltid tillfällen där vi ger bort kraften.
Där vi känner oro,
Känner tvivel,
Backar istället för att gå framåt.
Eller till och med backar istället för att endast stå kvar.
Så välj att lyfta på någon av de här stenarna som är en sådan situation och se vad som ligger under.
Låt det som ligger under få komma fram och visa sig.
Vad är anledningen?
Vad kan vara anledningen?
Så även här,
Var inte rädd för att göra något misstag,
Utan bara lita på det som kommer,
På din intention.
Så vad kan vara anledningen till att du just släpper kraften i de här situationerna?
Och nu på riktigt,
Känn in om du är redo att göra dig av med det här.
Känn in på riktigt om du är redo att göra dig av med det här.
Eller om du vill fortsätta att lägga locket på.
Och det är inget fel oavsett vad du väljer.
Så antingen så väljer du att lägga tillbaka stenen.
Och känn då hur det känns i kroppen.
Eller så behåller du stenen i dina händer.
Och tar sedan i med all din kraft och vänder dig mot havet,
Vattnet,
Sjön som du har framför dig.
Och säger farväl till stenen.
Tittar på den och sen kastar ut den i havet.
Och känn hur det känns i kroppen.
Att göra dig av med det,
På riktigt göra dig av med det.
Hur kraften stiger.
Hur du säger till dig själv att du är värdefull.
Det som du just nu kastade iväg,
Det är inte värdefullt.
Nej,
Du är värdefull.
Du kan själv.
Vi gör samma sak en gång till tillsammans.
Titta efter någon annan sten.
Där du känner är det något annat som hindrar dig från att släppa fram din kraft.
Där du ofta ger iväg den.
Kanske inte vågar säga din sanning.
Eller något annat.
Så plocka upp den stenen.
Betrakta den.
Och se vad som gömmer sig där under.
Vad är anledningen till att den här stenen har kommit till?
Och nu får du igen ett val.
Om du känner dig redo att göra dig av med den här stenen.
Eller om du vill lägga tillbaka den.
Så välj själv.
Och vill du göra dig av med stenen.
Så gör samma procedur som tidigare.
Säg farväl till det som har varit.
Ta i med din kraft.
Och släng ut stenen i vattnet.
Du verkligen symboliserar för dig själv,
För ditt inre.
För allt det.
Att ja,
Jag är redo.
Att släppa taget om just den här stenen.
För att istället släppa fram min egen kraft.
Och känn nu vad som sker i dig.
I din kropp.
Hur den kanske sträcks ut,
Blir rakare,
Tydligare.
Mm.
Du växer fram en bestämdhet.
Ja,
Ja en bestämdhet.
I den bestämdheten,
Där.
Där är kraften.
Den bestämdheten kommer ifrån din kraft.
Din inre låga som hela tiden brinner.
Men som ibland kan brinna lite mindre.
Som du nu ger mer syre när du släpper tag.
Så att lågan kan få växa.
Och den här stranden kan du alltid återkomma till.
För att fylla på ännu mer med din kraft.
Och släppa taget om flera stenar.
Och kika under vad som ligger under dem.
Vad som har fått stenarna att hamna där.
Så vänd dig nu bort ifrån havet,
Ifrån vattnet där du står.
Bakom dig.
Så är en djungel.
Och du väljer att gå stigen som är in i djungeln.
Och ta in alla intryck som är där.
Hur marken ser ut.
Hur träd och buskar ser ut runt dig.
Vilka djur som finns där.
Fåglar,
Fjärilar,
Kanske insekter.
Kanske större djur.
Eller ännu mindre.
Ljuden som kommer till dig.
Kanske prasslar.
Något djur som låter.
Nära dig eller på avstånd.
Och du fortsätter att gå.
Genom den här djungeln.
Tills du kommer fram till en plats där en eld brinner.
Och runt den här elden.
Som sitter människor samlade.
Människor som lever här i naturen.
I enkelhet.
Med och av det som finns.
De lever med sin egen visdom.
Och i sin egen kraft.
Och med en inre kunskap.
Om.
Att de har makten att styra sitt eget liv.
Och de välkomnar dig att göra dem sällskap här i ringen.
Runt elden.
Och du slår dig ner.
Och känner dig verkligen välkommen.
Och de berättar saker för dig.
Så lyssna på vad de har att säga dig.
Budskap om din visdom.
Din självläkande förmåga.
Tro på dig själv.
Och all kärlek som bor i dig.
Så lyssna och ta till dig.
De här människorna som du just nu får möta.
Har så mycket visdom.
Och är så i kontakt med sig själv.
Vet.
Allt det som vi människor innerst inne besitter.
Så de behöver bara se på dig.
För att se hur du lyser.
Och de är här för att påminna dig.
Om allt det du har.
Och påminna dig om.
Du behöver inget annat.
Du har bara glömt bort.
Allt det som du har.
De säger till dig att ställa dig upp.
Och så samlas de alla runt dig.
Nära dig.
Ännu lite närmare.
Ända in på kroppen.
Och så kramar de om dig.
För att ge dig.
Värmen.
Visdomen.
Och livslusten.
Från sina egna hjärta.
De delar med sig till dig.
Och du känner hur ditt hjärta öppnas.
Och fylls.
Och växer.
Och värms.
Ja,
Det är dags att ta farväl.
Oavsett om du vill eller inte.
En av de visa i sällskapet.
Säger att.
Vi är alltid med dig.
Så långsamt.
Ta dig tillbaks till.
Rummet som du befinner dig.
Börja känna in din kropp.
Och känna in vad du tar med dig.
Framför dig.
Från den upplevelse du just har varit med om.
Och du väljer själv om du vill.
Ligga kvar med slutna ögon.
Eller.
Om du vill öppna dem.
