Jag kom på mig själv här om dagen.
Under hösten och vintern har jag mer och mer upplevt att jag befinner mig i en djup personlig ekonomisk kris.
Det har varit svårt med inköp av nya vinterkläder och julklapparna som brände i plånboken eller i skuldkänslan över att inte kunna köpa vad barnen önskar sig.
Semesterplaner som har fått ändras skjutas upp och till slut skjutits i sank.
Den där stora försiktigheten i mataffären och nej,
Nej,
Nej till barnens önskemål om besök på badhus,
Bovlinghallen eller bio.
Och när sinnet började tyngas ner av detta,
Att inte ha råd med allt det här som vårt samhälle,
Reklamen och media säger att vi ska ha råd med så öppnar jag plötsligt lite försiktigt på ögonen.
Hur kommer det sig att jag känner mig fattig?
Här sitter jag i Sverige med en lägenhet med en vanlig god svensk standard.
Värme i elementen och flera rum,
Kylskåp och frys som fungerande spis.
I kylskåpet har jag mat från alla olika delar av kostcirkeln och till och med lite glass i frysen.
Garderoberna är fulla av kläder för vår,
Vinter,
Sommar och höst till både mig och barnen.
Så kommer det sig att jag upplever mig som fattig?
Det finns en historia om att Buddha och några av hans munkar mötte en förtvivlad man som letade efter sina kor.
Han såg Buddha och munkarna och sprang fram till dem gråtandes för att fråga ifall de hade sett hans bortsprungna kor.
Det hade de inte och bonden sprang vidare i stor förtvivlan.
Buddha sa då till munkarna,
Förstår ni hur lyckliga ni är som inte har några kor?
För mig så pekar den här historien rakt mot min upplevelse av fattigdom.
Även om jag inte i faktisk mening äger allt det här som reklamen och vår kultur säger att jag borde ha för att vara lycklig så är mitt sinne helt upptaget av drömmen om att få godogöra mig det.
Och så länge jag längtar efter det så kommer jag att uppleva mig som fattig.
Och visst,
Jag är fattig även i en relativ mening om jag jämför mig med vad genomsnittssvensken har att röra sig med och kan unna sig.
Men om jag vidgar perspektivet och ser hur jag har ditt globalt perspektiv så har jag det väldigt bra.
Och när jag ser på min lilla familjesituation och återkommande frustration över att inte kunna hänga med i konsumtionshetsen så är det hjälpande att komma ihåg hur mycket vi faktiskt har.
Vilka fantastiska möjligheter vi har i det samhälle vi lever i idag.
Men det är också så att det finns andra ljuspunkter i denna upplevda fattigdom.
Att exempelvis inte tära lika hårt på denna ömtåliga jords resurser.
För mig kan det vara en lättnad att inte ha råd att köpa den här semesterresan med charterflyg,
All-inclusive och stora poler i ett alltmer uttorkat landskap.
Jag behöver inte ta det där svåra beslutet att avstå eftersom jag inte har råd att köpa resan.
För mig har det här varit ett återkommande dilemma i livet.
Att veta hur jag vill leva men inte orka stå emot vanor,
Beroenden,
Begär,
Marknadens,
Kulturens och reklamens makt.
Sen drygt 20 år tillbaka har jag varit väl medveten om hur vår västerländska livsstil påverkar den globala miljön och andra människors livsmöjligheter i fattiga delar av världen.
Men trots all kunskap och information och goda avsikter så ramlar jag tillbaka till att vilja inreda lite mer,
Bara skaffa det här,
Bara köpa det där.
Buddha lärde ut en form av frivillig enkelhet som en väg till lidandets upphörande för över 2500 år sedan.
Kan jag lära något av det idag i vårt samhälle med konsumtionshysteri och analkade ekologisk kollaps på grund av ett överuttag av jordens resurser?
De munkar och nunnor som Buddha ordinerade lämnade i stort sett alla personliga ägodelar bakom sig som ett sätt att bli kvitt bindningen till dem.
För lekmän var det annorlunda och är annorlunda men andan är densamma.
Buddha talade om tre olika sorters försakelse,
Vilket i buddhismen innebär att leva i måttfullhet och släppa taget om allt som är överflödigt.
Den första sortens försakelse är yttre försakelse,
Att släppa taget om materiella saker och bara behålla det man verkligen behöver.
Eller att släppa taget om begäret efter materiella saker.
Den andra är sann försakelse,
Att släppa taget om girighet,
Hat och okunnighet,
De tre sinnesgifterna.
Och den tredje formen av försakelse är den ultimata försakelsen,
Att släppa taget om sin illusion om egot som något bestående och självständigt existerande.
Som vår värld ser ut idag med överkonsumtion,
Klimatkatastrof och en ständig känsla av att inte ha tillräckligt,
Tänker jag att vi skulle behöva träna oss i frivillig enkelhet.
Att välja bort överflöd för att koncentrera oss på våra basala behov så att världens resurser fördelas bättre och vi själva känner oss rikare.
För mig så innebär det en träning i att se vilka bindningar och begär jag har till saker och försöka se djupt genom dessa bindningar och begär så att jag kan uppleva mig ha ett lyckligare liv.
