Du sluter dina ögon.
Miljön runt om dig mattas ut.
Du försvinner i ett böljande dis.
Ljuden dämpas och ljuset avtar.
Du lämnar försiktigt den värld som du är van vid.
Du känner dig trygg med det.
Du känner dig nyfiken på vart du ska.
Din kropp öppnar upp sig,
Redo att möta något nytt.
Du märker hur ljus sakteliga stegrar,
Rör vid dina stängda ögonlock och hur solvärme prerutsöjer ditt ansikte.
Du behåller dina ögon stängda och följer värmens rörelse med ditt medvetande allt eftersom den letar sig vidare ner på halsen,
Ut över axlarna,
Armarna,
Bröstet.
Värmen får din hud att själva,
Dina hårstrån att vibrera.
Du hör ett svagt avlägset brus,
Svallande,
Ökande och avtagande.
Det växer i volym och du inser att det är vågor som rullar in och brids mot klippor.
Vågorna känns lugnande och rofyllda.
En fiskmås skriar högt ovanför dig,
Sitt klara lekfulla läte.
Där hör du även det entorniga spelandet från gräshoppor runt omkring dig.
Det somriga ljudet av högt,
Torrt gräs.
Just som du vänder upp ansiktet mot solljuset,
Känner du en varm vind blåsa upp runt dina axlar.
Upp över öronen,
Genom ditt hår.
Håret fladdrar till,
Faller sedan tillbaka ner på sin plats.
Vinden för med sig en doft av saltstänkt hav.
Du suger in den friska luften i dina lungor,
Som om den vore ett törstsläckande vatten för en uttorkad vandrare.
Sakta,
Mycket sakta,
Öppnar dina ögon,
Som om du ville möta omvärlden försiktigt.
Det första du anar är en himmelsblå nyans,
Ljus och fin.
Du gläntar lite mer på ögonlocken,
Och den oändliga himmeln brer ut sig framför dig.
Vita stråk av moln svävar still över skinn.
Det låter ögonen öppna sig,
Som en blomma inför solljuset,
Och får se havet sträcka ut sig nedanför den plats där du sitter.
Havet är djupblått och livligt.
Vågor vandrar planlöst fram och tillbaka på den öppna vidden.
Du ser dig omkring och upptäcker att du sitter på en klippa högt ovanför havet.
Utsikten är magnifik,
Ett gränslöst panorama av hav och berg och himmel.
En bit framför dig sluttar klippan ner ett hundratal meter.
Du hör hur vågorna krossas mot berget där nere,
Men du sitter tryggt på en sten,
Omgärdad av högt svajande gräs,
Utan någon fara för att falla över kanten.
Du känner med handflatan på den skråvliga stenytan bredvid dig.
Den är varm,
Uppvärmd av den strålande solen på himlen.
Så ser du en liten svartmyra trippa fram över stenen,
Leta sig fram nyfiket och jakt efter något att ta med sig hem till stacken.
Du sänker din hand och låter myran klättra upp på ditt finger.
Och så studerar du den kärleksfullt medan den kryper vidare över handflatan och ut på armen.
Du känner hur de små benen kittlar över huvuden.
Efter en stund har den vandrat bak till din rygg och utom synhåll för dig.
Du ler för dig själv och undrar för ett ögonblick hur det skulle vara att se världen från myrans perspektiv.
Så kommer en dust av söt blomdoft och svepar in dig i sin ljuvliga arom.
Du ser dig omkring för att försöka lokalisera från vart den doften kan ha kommit.
Vid sidan ser du en bit bort hur en lila blom i buske bajar i vinden.
Du höjer handen framför ögonen för att skärma bort solens starka sken.
Du vänder inte ur skilja vad det är för blommor.
De är små och sitter i klasar mellan buskens friska gröna blad.
Doften är hur som helst silkeslen och får din näsa att spritta till.
En humla surrar förbi framför dig och sätter sig på en liten blå klocka vid din andra sida.
Då ser du hur det ligger ett rött glansigt äpple på stenen in till dig.
Du tar upp det och känner med fingrarna över det glatta lena skalet.
Den flammiga färgen går från djupt vinröd till brandkul.
Det ser inbjudande ut.
Du för frukten mot näsan,
Lägger det mot överläppen och andas in den friska skuttande äppeldoften.
Du känner ett sug.
Du börjar salivera i munnen så du tar ett bett.
Det blir saftigt och krispigt,
Sött och friskt.
Du tuggar i smaskiga fruktköttet,
Sväljer och tar en ny tugga.
Smaklökarna jublar.
Du skrattar till och tar ett djupt andetag.
Du känner dig så tacksam för det här äpplet.
Att det finns här för dig att äta.
Du känner dig tacksam för den här fantastiska platsen som du fått chansen att uppleva.
Den hårda,
Karga klippan,
Det blåa,
Vitsträckta havet och den otroliga utsikten du har från där du sitter.
Du känner dig så tacksam för den här utsiktsplatsen.
En känsla av frihet sprider sig i din kropp.
Du är fri.
Fri att gå vart du vill.
Fri att göra vad du önskar.
Fri att leva som du behöver.
Du känner dig som en del av den här platsen.
En del av den natur som här omgärdar dig.
Du känner dig frisk i kroppen.
Stark och glad.
Det känns som att du härifrån kan se och höra och uppleva allt den här fantastiska världen.
Du stänger ögonen när de här ljuvliga sanningarna rummande i din kropp och långsamt försvinner utsiktsplatsen bort.
Ljuden dämpas och ljusen mattas ut.
Du transporteras långsamt tillbaka till din ursprungliga tillvaro.
Men du vet att du när som helst kommer kunna återvända till utsiktsplatsen.
När helst du behöver väntar den där på dig.
