Det här är en meditation för våra mödrar.
Våra mödrar.
Så sätt dig eller lägg dig.
Blunda eller kisa.
Börja med att ta några medvetna andetag.
Idag är det Mors dag.
I någon mån är varje dag Mors dag.
Vilken mamma vi än har haft så hade vi inte funnits utan henne.
Tänk dig att du en gång,
Ganska länge sedan kanske,
Låg inne i din mamma och du var bara ett litet,
Litet frö.
Ett litet frö.
Din mamma gav dig en plats för ditt första växande.
Du låg där i ett varmt,
Litet hav.
I en värld helt utan hårda kanter.
Och du var trygg och du kunde börja att växa.
Vem din mamma än var så gav hon dig denna plats.
En plats för ditt första växande.
Fröet växte.
För ena stunden hade du inte ens fingrar.
Sen fick du fingrar.
Och ben.
Och ögon.
Och ett hjärta.
Som fortfarande.
Som du kunde börja växa.
Kanske din mamma inte har gett dig allt du behöver.
Kanske hon inte förmådde dig,
Vad vet jag.
Men hon gav dig den här platsen.
Helt utan hårda kanter.
Denna plats.
Den har blivit väldigt,
Väldigt,
Väldigt litet.
Ett litet dammkorn.
Du kunde växa för att bli den du är nu.
Tack mamma.
Så passa på att sända varme och kärlek till din mamma.
Och sen kan du lägga en tanke på din mammas mamma.
Som en gång född din mamma gav henne den där platsen att växa på.
Och kanske kan du tänka på din mammas mamma,
Mamma,
Din farmors mamma.
Kanske kan du ana även hon där långt bak.
Som även hon gav plats för någon att växa på.
Kan du bara en stund andas in detta.
Kan du lägga märka till om det finns ett tack till alla dessa mödrar.
Som fanns innan dig.
Som gav plats för liv att växa på.
Så att du nu kan sitta eller ligga här.
Med allt det som är du.
Tänk dig att bakom din rygg så är nu din mamma.
Och din mammas mamma.
Och din mammas mammas mamma.
En oändlig rad av mödrar bakom din rygg.
Kan du känna dem där?
Att de är där.
Att de är någon mån och håller dig.
De är bakom din rygg.
I långa led.
Och håller dig.
En lång rad.
Av mammor.
Som har kämpat.
Och slitit.
Och ja.
Alla har gjort sitt bästa.
Alla har inte räckt till.
Hela verken.
Men de har gett liv.
Prova att säga tack till dem alla.
Och kan du även säga tack till mamman.
Som du själv är.
Den moden du har inom dig.
Oavsett kön.
Den modeliga energin.
Som får andra att växa.
Som vill andra väl.
Som ibland inte räcker till.
Men som gör sitt bästa.
Och tackar även moden.
Inom dig.
Vi är här.
Vi andas.
Vi har inte fött oss själva.
Inte helt.
Bara delvis.
Vi är här.
För att en mamma.
Gav oss den första platsen.
Den platsen.
Men vi är inte.
Du är något.
Mammas mamma.
Och mammas mammas mamma.
Och mammas mammas mammas mamma.
Tack alla mädrar.
I världen.
Som har gjort oss möjliga.
Och tack.
Det är mig.
Det är mig som gör det möjligt för andra.
Att ibland andas ut.
För att kunna växa.
En liten bit.
