Jag slår på Mofo i en kurs i Mirakler och landar på sidan 197.
Det är kapitel 8,
Resan tillbaka och under kapitlet 8,
Kroppen som mål eller medel.
Och mina ögon landar på stycke 7.
Ett inlärningsredskap är inte någon lärare.
Det kan inte tala om för dig hur du känner dig.
Du vet inte hur du känner dig eftersom du har accepterat egots förväxling.
Och du tror därför att ett inlärningsredskap kan tala om för dig hur du känner dig.
Sjukdom är endast ytterligare ett exempel på att du insisterar på att be om vägledning från en lärare som inte vet svaret.
Det är omöjligt för egot att veta hur du känner dig.
När jag sa det,
Att egot inte vet någonting,
Sa jag det enda som är helt och hållet sant om egot.
Men det finns en följdsats.
Om endast kunskapen har vara och egot inte har någon kunskap,
Då har egot inget vara.
När jag läser den här texten så tänker jag att jag har lärt mig genom en kurs i Mirakla att kroppen är ett inlärningsredskap när jag ser på kroppen tillsammans med helige Andes vägledning.
Kroppen är gjord av egot och är i sig ingenting.
Ett inlärningsredskap är inte någon lärare.
Min kropp är inte en lärare.
Min kropp kan inte tala om för mig hur jag känner mig.
Jag tänker att jag tror att kroppen talar om för mig hur jag känner mig.
Jag har ägnat mig åt under några år att undersöka sensationerna i kroppen.
Inte ge sensationerna namnet av en känsla utan bara sensationerna av pirr,
Elektricitet,
Att det ilar,
Att det är tryck,
Värme,
Lätthet.
Det jag har märkt är att elektricitet kan jag känna även om jag känner mig glad eller om jag känner mig rädd.
Så det är jag som gör tolkningen av sensationen i kroppen.
Jag associerar det till det när jag läser det här.
Jag förstår att kroppen inte är något annat än ett inlärningsredskap men jag projicerar på kroppen.
Att tro att den vet mer än vad jag vet.
Mening tre,
Du vet inte hur du känner dig eftersom du har accepterat egots förväxling.
Och du tror därför att ett inlärningsredskap kan tala om för dig hur du känner dig.
Absolut,
Så lever jag i ett stor del och så har jag levt väldigt mycket.
Sjukdom är endast ytterligare ett exempel på att du insisterar på att be om vägledning från en lärare som inte vet svaret.
Här tänker jag igen att jag har lärt mig av kursens kontext att sjukdom är per se inte att min kropp är sjuk utan det är att jag tänker med egot som vägledare.
Det är sjukdom och då upplever jag sjukdom i kroppen.
Det är omöjligt för egot att veta hur du känner dig.
Och då tänker jag på den sista meningen här att egot har inget vara,
Egot är inte så egot kan inte veta.
Egot är en liten galen idé som jag hade att jag kunde vara separerad ifrån Gud och är ingenting.
Bara illusion och varsin livning.
Och egot kan inte säga någonting om mig eller vad jag känner.
Så tänkte jag,
Hur tänker du?
