Jag slår på Måko i en kurs i mirakel och landar på sidan 165 i textboken.
Det är kapitel 7,
Rikets gåvor.
Och under kapitel 7,
Rikets totalitet.
Närhelst du nekar en broder din välsignelse kommer du att känna dig berövad.
Eftersom förnekandet är lika totalt som kärleken.
Det är lika omöjligt att förneka en del av sonskapet som det är att älska en del av det.
Inte heller är det möjligt att älska det totalt då och då.
Du kan inte vara totalt engagerad ibland.
Förnekandet har ingen makt i sig.
Men du kan ge det makt i ditt sinne.
Vars makt är utan gräns.
Om du använder den till att förneka verkligheten,
Är verkligheten försvunnen för dig?
Verkligheten kan inte värdesättas delvis.
Det är därför som ett förnekande av någon del av den innebär att du har förlorat medvetenheten om den i sin helhet.
Likväl är förnekandet ett försvar och kan därför användas såväl positivt som negativt.
Om det används negativt kommer det inte att vara destruktivt.
Nej,
Förlåt.
Om det används negativt kommer det att vara destruktivt.
Därför att det kommer att användas för attack.
Men i den helige andes tjänst kan det hjälpa dig att känna igen en del av verkligheten.
Och således värdesätta den i sin helhet.
Sinnet är alltför mäktigt för att vara utsatt för uteslutning.
Du kommer aldrig att kunna utesluta dig själv ur dina tankar.
När jag läser det här så tänker jag att det verkligen handlar om totalitet.
Att de här två tankesystemen,
Det ena tankesystemet av rädsla och det andra tankesystemet av kärlek är totala.
När jag har kapitulerat till egot och tänker med egot som vägvisare så är jag i rädslans tankesystem totalt.
Och när jag kapitulerar till heligande så är jag i kärlekens tankesystem totalt.
Och att det inte går att göra delvis.
Egot vill gärna säga det till mig.
Lite som Jing och Yang-tecknet.
Att det går att göra lite delvis.
Det finns alltid lite heligande i rädslan.
Alltid lite rädsla i heligande.
Och det är egots tankesystem helt och hållet.
Och att kärlekens tankesystem är verkligen totalt.
Bara kärlek.
Jag märker för egen del hur jag vill både utesluta mig själv och göra mig utesluten.
Och också utesluta andra när jag tänker med egot.
Att det här är väldigt aktivt i mig just nu.
För min egen del så vill jag istället göra en förlåtelseprocess.
Och överlämna till heligande och inte utesluta någon del av sånskapet.
Och inte utesluta mig själv heller ur sånskapet.
Förlåta mig för de uteslutningar jag har gjort mot andra.
De uteslutningar jag gör mot andra.
De uteslutningar jag gör mot mig själv och tror att jag inte får tillhöra.
Så jag förlåter mitt sinne för den projiceringen och överlämnar till heligande.
Ungefär så tänker jag.
Tänker du?
