Vi flyttar uppmärksamheten in i kroppen igen.
Och vi slappnar av.
Släpper taget och fokuserar hela vår medvetande ström.
Innan ramen för kroppen.
Som i början på varje pass.
Så låter vi andningen sakta ner.
Går igenom våra ansikten.
Släpper taget de spänningar.
Öppnar upp.
Och låter huden glida isär.
Vi använder vår andning för att lösa upp områden som är tajta.
Blockerade och spända.
Genom att långsamt andas in i dem.
Och sen kapitulera.
Låta tyngdkraften fånga dem.
Lösa upp lager efter lager av spänningen.
Vi välkomnar vår upplevelse.
Utan motstånd.
Än även på en finare nivå.
Utan bjär,
Utan okrep.
Utan att identifiera oss med de olika typerna av förnimmelser.
Utan att tänka,
Det här är jag,
Det här är mitt,
Mina.
Du tar rollen som observatör.
En medvetenhet likt teflon.
Utan att låta någonting fastna.
Låt dig bli tankar.
Ilder.
Minnen,
Andra saker som dyker upp i sinnet.
Lösas upp igen utan att greppa efter dem.
Börjar i helkroppsperspektivet.
Låt varje utandning sänka grundspänningen.
Öka intensiteten.
Och närvaro.
Och rädda tålmodiga.
En icke-dömmande inställning.
Sen smalar vi av vår uppmärksamhet.
Fokuserar bara på magen.
Och dess rörelse.
Stigandet och fallandet.
Expansionen och ihopsjunkande.
Anspänningen och avslappningen.
Utan att förlora den.
Avslappning som är.
Välkomnat under den första delen av passet.
Så upprättar vi här en kontinuerlig.
Och uppmärksamhet inom området för magen.
Ögonblick för ögonblick.
Tar vi fullt intresse för magens rörelser.
Svensktextning.
Nu Om och om igen för vi tillbaka uppmärksamheten.
Och utsinna av andra.
Se till att vi är avslappnade.
Magen är mjuk och lös.
Om vi kan notera en tendens att.
.
.
Agen Spänn,
Säger han.
Till smidig scen och anspänning.
–olika delar av kroppen,
Så släpper vi taget om den igen.
Andas in i de här områdena.
Och kapitulerar dem till tyngdkraft.
Så att vår medvetna närvaro.
.
.
Allihop.
Inte jag.
Inte mina förnimmelser.
Sand.
Utan att förlora den avslappning.
Den stabilitet som vi har.
Utveckla.
Då flyttar vi vår uppmärksamhet upp till näsans öppning.
Över läppen.
Sedan vi kan placera vår uppmärksamhet här som en dörrvagn.
Utan att följa.
Luften in i kroppen.
Alla du.
Så håller vi bara koll på när den passerar i det här området.
Se om vi kan uppfatta den lätta beröringen.
Så att vi utvecklar den.
Liv full klarhet.
Jag har ett fokus.
Vi ser att vi inte använder oss av hurra.
Ögon för att styra uppmärksamheten.
Det är bara vår mentala närvaro som vi placerar här.
Vill vi så kan vi ta hjälp av räknande.
Kanske kan vi uppfatta att det finns förnimmelser i det här området.
Även mellan andetagen.
Kanske kan vi lägga märket i att.
Och luften vi andas i.
I någon grad eller två svalare.
Luften vi andas i.
Eftersom utandningen har värmts upp inne i lungorna.
Med jämna mellanarmen kollar vi att inga spänningar har smugit sig in i vår ansikta.
Vilken sannolikt uppfattar förnimmelser är.
Andra områden av kroppen.
Vi ger dem ingen vik.
Utan motstånd så.
Smal när vi har vår uppmärksamhet.
Ansträngningslös medvetenhet.
Det röringen av luften som passerar in och ut.
Sedan utan att förlora.
Avslappningen.
Stabiliteten,
Stillheten.
Och livfullheten i vår uppmärksamhet.
Då kan vi försiktigt öppna ögonen.
Minst om det delvis.
Dra tillbaka vår uppmärksamhet från våra fem sinnen.
Fokusera ute slutande.
Och en mental nivå.
Området för tankar.
Bilder.
Minna.
Önskningar.
Ja.
Det är svårt att veta var man ska fokusera.
Kan vi medvetet generera.
Tack!
Kanalen är här.
Arrgh!
Finn.
Lokalisera vad detta utspelar sig för.
Medvetande.
Sanna tanken.
Tanken löser sig.
Så håller vi kvar uppmärksamheten på utrymmet där den utspelade sig.
Jag kallar det för sinnetscen.
Fullt uppmärksamma på vad nästa sak som dyker upp är.
Det är en tanke om det är bilder.
Minnen eller fantasier.
Ett livfullt klart fokus.
Lägg teflon.
Se om vi kan observera innehållet.
Det är ditt grupp.
Manifestera sig.
Och det löser sig och försvinner.
Kanske vi kan uppfatta.
.
.
Glimtab.
En rena medvetenhet.
I området mellan tankarbilder.
Minnen och fantasi.
Det rena medvetandet ur vilket alla objekt uppstår.
När vi tappar bort oss,
Då kan vi antingen.
.
.
Genererar den medvetna tanken.
Eller någon typ av medveten mental bild.
För att pinpointa.
Området där mentala händelser utspelar sig.
Sen flyttar vi in uppmärksamheten i kroppen igen.
Vi fokuserar på en lite lättare nivå.
Och se vem vi kan generera uppriktig.
Kärleksfull vänlighet inför oss själva.
Bakgrund mot.
Insikten i hur våra sinnen fungerar.
Vi lätt faller offer för starka stormar av känslor.
Laddade tankar.
Eller mentala orenheter.
Avund,
Be är.
Eller vilja.
Titta tillbaka på våra liv.
Ser att det finns tillfälle ändå.
Det har varit vår värsta version av oss själva.
Vi har varit i någon av dessa mentala orenheters makt.
Betett oss på ett sätt som vi inte är alls stolta över.
Frågan,
Kan vi älska oss själva ändå?
Vi har en kärleksfull.
Vänlighet inför oss själva ändå.
Vi behöver definitivt inte älska vårt beteende.
Det är ingen kännande varelse.
Den mentala orenheterna som var i vårt sinne.
Det vill vi inte heller älska.
Det är ingen kännande varelse.
Kan vi upprätta den?
Kärleksfull vänlighet.
Omtanke.
För den som upplever de här orenheterna.
Och en genuin uppriktig önskan om att Vi är oss fria från dessa.
Vi kan lägga handen på bröstet om vi vill.
Fokusera på.
När kulan av vitt ljus mitt i bröstet.
Som får symbolisera.
Åt sinnes inre sanna natur.
Renast och bästa,
Gud.
Med varje utandning låter vi det här ljuset sprida sig ut i kroppen.
Förlåtande.
Omtänksam.
Välmenande och välvilligt ljus.
Och jag har varit.
Och jag var trygg och säker.
Fryset full.
Och.
Må jag leva med lätthet till livets alla med och motgång.
Jag utvecklar förmågan.
Uppfatta.
Och släppa taget.
Och tala om renhet.
Och jag utvecklar förmåga.
Kärleksfull vänlighet inför mig själv.
Och inför andra.
Precis som jag.
Kan falla offer för mentala orenheter.
Bete mig på sätt som jag inte är stolt över.
Samma sätt för alla andra människor.
Utsatta för dessa saker.
Jag behöver inte älska deras beteende.
Definitivt inte deras mentala orenheter.
De är inga kännande varor.
Men precis som jag så strävar alla andra människor.
Efter att undvika lidande.
Efter att finna lycka.
Alla mina bröder och systrar.
Små alla människor var lyckliga.
Och alla människor finner orsakerna till äkta lycka.
