Dagens text.
Jag slår på Mofo i en kurs i Mirakler och jag landar på kapitel 31 sidan 718.
Det slutgiltiga sanna seendet.
Frälsningens enkelhet.
Så enkel frälsningen är.
Allt den säger är att det som aldrig varit sant inte heller nu är sant och aldrig kommer att vara det.
Det omöjliga har inte inträffat och kan inte ha några verkningar.
Och detta är allt.
Kan detta vara svårt att lära sig för den som vill att det ska vara sant?
Endast ovilligheten att lära sig det skulle kunna göra en så lätt lektion svår.
Hur svårt är det att se att det som är falskt inte kan vara sant?
Och att det som är sant inte kan vara falskt?
Du kan inte längre säga att du inte varsin blir några skillnader mellan falskt och sant.
Du har fått veta exakt hur du ska skilja det ena från det andra och precis vad du ska göra om du blir förvirrad.
Varför envisas du då med att inte lära dig så enkla ting?
När jag läser den här texten så,
Dels läste jag ju fel i början.
Jag har till och med svårt att se vad det faktiskt står där.
Det slutgiltiga samma-seendet.
Det känns så definitivt med det slutgiltiga samma-seendet.
Jag kan känna att jag blir lite rädd.
Och sen tänker jag det här i kapitel 31 i slutet av boken.
Jag förstår att nu är det avancerat.
Och så kommer texten så enkel frälsningen är.
Då känner jag hopp.
Och att allt frälsningen säger är att det som aldrig varit sant inte heller nu är sant och aldrig kommer att vara det.
Och här känner jag en sån lättnad i kursens kontext.
Jag förstår att allting är symboler.
Men den symbolik som kursen använder att beskriva att det här är en illusion,
Det här är en dröm.
Personen Anna är en drömfigur.
Och den jag är,
Är egentligen den som drömmer.
Den här drömfiguren.
Och att hela kursen handlar om att identifiera mig med drömmaren och inte drömfiguren.
Och det är ju det som gör det så svårt.
Tänk på den här frågan i slutet.
Varför envisas du då med att inte lära dig så enkla ting?
Och att det är där jag blir rädd i att identifiera mig med den som drömmer och inte identifiera mig med rollen,
Karaktären här i drömmen.
Och sen förstår jag att det som kursen säger att jag har lagt ner och lägger ner enormt mycket energi på att lära mig att vara det jag inte är.
Att känna mig falsk och dölja att jag känner mig falsk.
Jag förstår att det går åt enorma mängder energi och att det går åt mindre energi.
Att det är en vila att acceptera vem jag egentligen är.
Det samma seendet.
Så tänkte jag.
Vad tänker du?
