Jag slår på Mofo i en kurs i Mirakler och landar på sidan 204.
Det är kapitel 17,
Förlåtelsen och den heliga relationen.
Det är under rubrik 1,
Att föra fantasin till sanningen.
Mina ögon landar på stycke 3.
När du vidmakthåller att det måste finnas en rangordning av svårigheter i Mirakler,
Menar du bara att det finns några ting som du vill undanhålla,
Sanningen?
Du tror att sanningen inte kan hantera dem,
Bara därför att du vill behålla dem,
Borta från sanningen.
Det är helt enkelt så att din brist på tilltro till den makt som helar all smärta,
Härrör från din önskan att bibehålla några aspekter av verkligheten för fantasin.
Om du bara insåg vilken inverkan detta måste ha på din uppskattning av helheten.
Det du förbehåller dig själv tar du bort från honom som vill befria dig.
Om du inte ger det tillbaka är det oundvikligt att ditt perspektiv på verkligheten blir för vanska och förblir utan rättelse.
Ja,
När jag läser det här så tänker jag att jag erfar mer och mer att det inte finns någon rangordning av svårigheter för Mirakler,
Och inte heller någon rangordning av problem.
Det som jag tidigare har polariserat i litet och stort får allt mindre mening,
Det går väldigt gradvis för mig.
Jag tänker på igår,
Konflikter på jobbet som uppstod och hur jag reagerade i konflikten,
Och så kommer jag ihåg att det finns ingen rangordning av Mirakler.
Så det konflikten handlade om,
Om jag överlämnar det till heligande så löser det sig.
Och det gjorde det.
Och att jag mer och mer landade i att jag inte vet.
Jag kan verkligen inte döma eller bedöma,
Och att heligande kan,
Och jag mår bättre då.
Det är bara det som händer helt enkelt.
Vad tänker du när du hör den här texten?
