EKIM text och reflektion s 282 stycke 2

Anna Åberg, student av En Kurs I Mirakler (EKIM) slår på måfå i EKIM, läser en text och reflekterar. I det här avsnittet lyssnar du till textboken s 282 stycke 2 som handlar om världen egon gjorde och vad jag kan se när jag tror på den. Du lyssnar också till Annas reflektion av texten som konkretisear budskapet. Anna reflekterar med hjälp av biblioterapi.

Transcript

Jag slår på mofo i en kurs i Mirakler och landar på sidan 282. Det är kapitel 13, Världen utan skuld och under kapitel 1, Skuldlösheten och osårbarhet. Och det är stycke två som ögonen landar på. I denna egendomliga värld som du har gjort, Har Guds son syndet. Hur skulle du då kunna se honom? Genom att du gjorde honom osynlig reste sig vedergällningens värld i skuldens svarta moln som du accepterade och du håller den kär. För kristig oförvitlighet är beviset på att egot aldrig fanns och aldrig kan finnas. Utan skuld har egot inget liv. Och Guds son är utan skuld. När jag läser det här så känner jag hur tungt det är och hur jag tror på att jag har syndat. Så blir jag förvirrad i mening två. Hur skulle du då kunna se honom? Jag förstår inte ens frågan. Sen när jag läser lite längre fram så förstår jag att jag ser inte Guds son. För jag ser bilder jag har gjort framför Guds son. Bilder av skuld och synd och vedergällning som inte finns. Men jag tror på de bilderna så jag ser faktiskt inte Guds son. Och jag tänker att det arbete som en kurs i Miracle föreslår är att överlämna de bilderna som jag tror på. Till heligande och låta dem bli ojorda. Och då kan jag se Guds son. Då kan jag se Kristus i andra och i mig. Och då finns det ingen skuld. För skulden har inget liv. Och Guds son är utan skuld. Ungefär så tänker jag. Hur tänker du?