Omfamna förändring

Det som ofta ställer till det och skapar stress och oro är våra tvärsäkra åsikter om saker och dömanden. 
Jag gillar, gillar inte. Fulla av vetande om hur världen och människor fungerar står vi emot förändring och stänger oss för andra perspektiv. När det enda permanenta är att vi ständigt förändras, förutsättningarna förändras.

Denna meditation ger dig mjöligehet att omfamna förändring genom att släppa på stress och oro och öppna upp för att allt är möjligt.

Transcript

Jag vet inte. Det som oftast ställer till det och skapar stress och oro är våra tvärsäkra åsikter om saker. Jag gillar, Jag gillar inte, Så här ska det vara. Den här vägen är den rätta. Det är bara så här det kommer fungera. Och fulla av det här vetandet om hur världen och människor fungerar. Så står vi emot det som är hela essensen i livet. Allting förändras. Vi vet ju inte ens ofta hur vi själva mår. Och ändå så vet vi så mycket. I den här meditationen så kommer du att få träna på att inte veta så mycket. Att möta varje tanke med jag vet inte. Och utforska vad som händer i dig när du inte är så tvärsäker. Börja med att bara känna hur kroppen ligger eller sitter. Och gör dig så bekväm som det bara går. Känna om det finns någonting som kan mjukna och släppa efter. Om du genom en suck bara kan låta axlarna sjunka djupare ner längre bort ifrån örsnibbarna. Hur magen kan släppa ut de mjukna. Och bli medveten om din naturliga andning. Utan att försöka förändra andringen. Eller fördjupa eller förlänga. Bara låta den röra sig i sin rytm. Flyter in och flyter ut som om det vore vågor som slog upp på stranden och sen rullade ut i havet. Föreställ dig som att de här vågorna är ditt sinnetankar och känslor. Ibland är de höga och skummiga. Men därunder är det alltid lugnt. Oavsett vågorna så bara flyter du med i andetagets rörelse. Kanske förankrar uppmärksamheten i någon förnimmelse. Kanske är det magen som expanderar och pyser ihop bröstet som höjs och sänks. Eller om du känner det allra lättast i näsborrarna. Låter uppmärksamheten vila här och vaggas av andetagets hav. Och nu när du börjar komma in i andningen som är ditt ankare genom hela meditationen. Som en metafor på att allting förändras. Inget andetag är det andra likt. Ändå kan vi förankra oss i det. Känna oss trygga i det. Ett andetag i taget. Och när det uppstår tankar, Oavsett vilken tanke som helst. Och i synnerhet om det kommer en orostanke. Bara kontrar och säger till dig själv, Jag vet inte. Varje gång som du blir medveten om en tanke. Säger, Jag vet inte. Det här fungerar inte, Jag vet inte. Blir uppmärksam på om du ens kan tolerera att inte veta. Och kanske bara lägga till, Jag vet inte. Det kommer bli så här, Jag vet inte. Finns det någonting som slappnar av i dig? Som lugnar? När du inte är så tvärsäker. Han eller hon gör så här. Det kommer bli så här eller det betyder det här. Jag vet inte. Vad händer med dömanden? Om du inte är så tvärsäker. Vad händer med andras ansvar för sitt liv? Om du inte vet. Det här är dåligt. Jag vet inte. Är det verkligen dåligt? Hur är det här egentligen? Känner hur andetaget andas dig och hur du är hållen av andningen. Medans tankarnas vågor ibland till och med piskar upp. Drar iväg, Drar ner. Jag vet inte. Men är inte det här förnekelse kanske du tänker? Vissa saker är väl fullt möjliga att de inträffar. Är jag öppen för att jag inte alls vet vad som faktiskt kommer hända. Eller hur en person är. Bara för att ett beteende liknar något jag är väl förtrogen med. Kan jag vara mer fri och vaken. Öppen för att allting förändras. Kan jag släppa orostankar, Dömanden. Tankar som drar ner mig i nedstämdhet. Vara öppen för att allt är möjligt. Öppen för andra perspektiv. Andningen andas dig. Du kan lugnt vila. In i andetagets vågor. Ett andetag i taget. Jag vet inte. Kastar mig tillbaka in i verklighetens nu. Jag vet inte. En möjlighet att frågasätta våra mest hållna trosuppfattningar. Att ifrågasätta sinnet som auktoritet. I synnerhet när någon säger något som jag reagerar starkt på. Gör något som jag inte gillar. Eller som går helt emot min trosuppfattning. Kanske kan jag fortsätta att lyssna på mig själv. Om det gäller mig eller andra. Vara öppen för att det är helt möjligt. Att det kan vara på ett helt annat sätt. Jag vet inte. Bara känner andningen som håller dig. Bli medveten om tankar som uppstår. Säg jag vet inte. Lägg märke till hur det känns i kroppen. Finns det något som slappnar av? Något som känns lugnare? Mer öppet? Nyfiket? Du kan alltid prova det här även i vardagen. När det kommer upp ångesttankar, Orostankar. Tvärsäkna utlåtanden om hur en person är. Jag vet inte. Det är alldeles strax dags att öppna ögonen i din takt. Ta in omgivningen. Tack för att du mediterar med mig. Ta hand om dig.