Media vita in morte sumus sjunger en medeltida hymn,
Mitt i livet är vi i döden,
Ju längre vi lever desto närmare kommer vi döden.
Enligt den tyske filosofen Martin Heidegger är människan i grunden en varelse som är riktad mot döden,
Men vårat ego försöker ofta förtränga det faktum att vi en dag kommer att dö.
Den viskar i vårt öra att alla kommer att dö,
Men inte jag.
En människa kan gå en hel livstid med denna falska övertygelse tills hon en dag ligger på dödsbädden och inte längre kan ljuga för sig själv.
Trummisen i rockbandet Sugar Plum Fairy skrev i slutet av sitt liv,
Döden får inte vara farlig,
Jag måste ju möta den,
Du med,
Memento mori,
Kom ihåg att du ska dö.
Något som starkt påverkat mig var den totala förvandlingen min farfar gjorde när han var i slutet av sitt liv.
Han ville hålla mig i handen och det var nästan svårt att se honom i ögonen eftersom det lyste av en obeskrivlig kärlek.
Sista gången jag träffade min morfar så sa hon att vi skulle glädjas över att jag och min sambo Anna träffat varandra.
Det orden kom från en djup plats inom honom och kändes som en välsignelse över oss.
Det var något som dessa män i slutet av sina liv förstått.
Ingmar Bergman sa en gång,
Det är kanske detta vi söker genom hela livet.
Den största möjliga sorgen för att äntligen bli oss själva innan vi dör.
Carl Jung menar att när man passerat sin biologiska höjdpunkt kan man endast vara riktigt levande när man är beredda att dö.
För när vi accepterar att vi är på väg mot döden får vi tillgång till en helt ny livskvalitet.
Just i det här ögonblicket lever du och du vet inte hur många till ögonblick du får.
Så varför inte släppa taget om dina bekymmer och istället uppskatta den tid som du har kvar.
Om du visste att du endast hade några timmar kvar att leva skulle inte alla dessa så kallade bekymmer försvinna då.
När vi väl tagit vårt sista andetag kan det då bli som Therese Avelier sa.
Jag dör inte,
Jag träder in i livet.
Jag tänkte avsluta den här vägledningen med att läsa ur Bröna Leijonhjärtan.
Jonathan,
Jag kan simma skrek jag.
Ja det är klart du kan simma sa Jonathan.
Och då kom jag att tänka på något.
Jonathan,
Har du märkt en sak sa jag.
Jag hostar inte något mera.
Nej det är klart du inte hostar sa Jonathan.
Du är en angel nu.
