En kväll för många år sedan vandrade jag omkring i Prag.
Min inställning till det andliga och religiösa på den tiden var att det handlade om önsketänkande.
Plötsligt från ingenstans kände jag en explosion av överjordisk kärlek inom mig och världen transformerades av denna kärlek framför mina ögon.
Världen såg precis ut som vanligt,
Men det var som att jag såg den för första gången.
I ungefär fyra till fem veckors tid så levde jag i ett tillstånd av oavbruten frid,
Lycka och kärlek.
Inget utanför mig kunde tillföra något till mitt mående.
Alla begär hade slocknat.
Var jag än var och gjorde så kändes det som att jag kunde spendera en evighet där.
Även fast jag blandras med i livets dramatik så känns det som en del av mig redan lämnat detta jordiska liv.
Det känns som jag blivit två.
Man kan likna det vid skådespelaren på bioduken och biobesökaren som vet om att det är bara en film.
Min sanna identitet finns hos biobesökaren,
Men det går inte säga någonting om biobesökaren.
Skådespelaren är vad man brukar kalla egot.
Identifiering med kroppen och dess förnimmelser,
Känslor och tankar.
Anthony DeMello skriver följande.
Andlighet betyder uppvaknande.
Det flesta sover,
Fast de inte vet om det.
Det föds sovande.
Det lever sovande.
Det gifter sig i samnen.
Det dör i samnen,
Utan att vakna.
Det förstår aldrig ljuvligheten och skönheten i det vi kallar mänsklig existens.
Alla mystiker,
Katolska,
Kristna,
Det icke-troende,
Det oberoende av religion,
Är eniga om en sak.
Det finns egentligen inga problem.
Trots att allt är en enda röra så är egentligen allt väl.
Detta är faktiskt en märklig paradox.
Det flesta ser tragiskt nog inte detta,
Utan det sover.
Det har en mördröm.
Vårt ego måste hålla sig gömt och vara förklädd som en riktad identitet för att hålla sig vid liv.
Vi behöver dock ett ego för att fungera som människor.
Det är bara när egot inte längre observeras och tar över som det blir problematiskt.
När vi slutar identifiera oss med vårt falska jag så övergår vi till ett högre liv.
Vi får kunskap som inte kan beskrivas i bilder,
Tankar eller ord.
Vi vet genom att inte veta,
Ett slags icke-vetande.
Ett gudomligt liv utan rädslor.
När du är fullt absorberad i ditt sanna jag finns inga tankar.
Det är först när tankarna kommer tillbaka som du kan försöka beskriva upplevelsen,
Vilket är omöjligt.
Det är detta som vi alla söker.
Vad vi väljer att sätta för etikett på detta tillstånd har ingen större betydelse.
Jag tänkte avsluta denna korta vägledning med några ord av William Blake.
Om vår förnyelse öppnades och renades skulle allt vi uppfattar te sig som det är,
Oändligt.
